Denna symbol med cirkel ovanför en triangel förekommer som vanligast på de så kallade relieffibulorna. Vi ser snarlika symboler (här med den vanligare varianten – en cirkel) som finns längs den övre delen/ kanten av spännet. Dessa spännen har burits av kvinnor över hela den Europeiska kontinenten (det finns undantag – men det tar jag inte upp här).
Så frågan är – är det ett fragment av en fibula som vi har påträffat?
Bilden visar en relieffibula från folkvandringstid.
I förstoring ser vi att dekoren på detta lilla föremål är i det närmaste överdrivet. Man frågar sig – Varför? Även små föremål denna visar på en mycket högt driven hantverksskicklighet. Det krävs mikroskåp eller förstoringsglas för att se alla detaljer.
När vi ser den så här – så ser den ju bedrövlig ut! Men ser vi dess rätta jag?
Här ser vi de tre cirklarna ovanför triangeln – i närbild.
I mikroskåpet syns det tydligare att det finns en massa ”krustor” på metallen som döljer dess verkliga yta.
På fotot kan man skönja en gråfärgad matt beläggning på ytan. Under allt kan man skönja en antydan till förgyllning.
Väl inne i hos konservatorn så mäts föremålet. Det är som störst 14 kanske 15 mm. Ändå kan vi skönja flera detaljer. Vi kan se att dekoren inte är inpunsad utan föremålets form och mönster har gjutits fram. Det vill säga har en dekor som på arkeologspråk kallas för Sjörup-stilen efter en skånsk fyndplats.
Nu kan vi se att det är en trekant med tre cirklar på dess topp.
Nu kommer ni att kunna följa några av de föremål som vi påträffade år 2008. Det blir jag som fortsätter berättelsen kring dessa fynd. Fotona kommer från flera håll – även från Johan.
Så, ett av de mer fantasi-eggande föremålen från 2008 – års undersökning var ett ”pyttelitet” gråfärgat föremål. Det är centimeter – stort och format som en ”triangel med punkt ovanför”. En märklig symbol kan tyckas men – det är en av de mest återkommande under folkvandringstid. Den har säkert haft en mycket speciell betydelse för germanerna för ca 1 500 år sedan. En förklaring kan vi återkomma till längre fram.
På bilden ser vi det ytterst minimala föremålet fotograferat mot en tegelpanna. Notera storleken gentemot bakgrundens gruskorn.
.
Det sista momentet för konservatorn är att skriva en rapport. Då berättas vad som man har gjort med föremålet och om man har sett något speciellt. Denna dokumentation över konserveringsprocessen följer sedan med föremålet under dess fortsatta resa. Nu under nästkommande vecka kommer vi att kunna följa några av de mycket spännade föremålen som vi påträffade under 2008. Vi skall se hur de ”förvandlas från gråfärgade stycken” till i flera fall guldglänsade föremål. Så följ med oss på den spännade och ”vackra resan”.
Nedan ser vi Johan jobba med rapporten om 2008 års fynd.
När fyndet bedöms vara färdigpreparerat låter man ibland vaxa föremålen. Efter vaxning fotograferas samt paketeras föremålet i lämpligt material, ofta används kemiskt stabil skumplast samt syrafri kartong som förvaringsmaterial. När allt det praktiska arbetet är färdigt återstår bara att skriva en konserverings rapport.
Så här fint inpackat i små askar är föremålen när vi arkeologer kommer och hämtar fynden hos konservatorn.
Utgrävningarna i Finnestorp har gett en osannolik mängd forntida lyxföremål. De flesta av dessa består av föremål tillverkade av en undre kopparplåt (eller någon typ av kopparlegering). De övre, ornerade plåtar, av silver och som i många fall är förgyllda samt försedda med de mest utsökta dekorationer. Andra metallföremål (oftast av brons) har blivit försilvrade eller förgyllda (en bältesring från årets undersökning är ett exempel på detta – se nedan).
Ibland kan det vara svårt att avgöra vilket eller vilka material som ett föremål är gjort av. För att försäkra sig om detta kan man utföra kemisk analys. I ett första skede kan man utföra en enkel våtkemisk analys m.h.a. en kemikalie på en liten bit papper som löser upp en mikroskopisk mängd metall på fyndets yta. Efter att pappret torkat avlägsnar man det för att sedan tillsätta en annan kemikalie, färg reaktionen som uppstår kan då avslöja vilket ämne föremålet är tillverkat av.
Bilden visar en ring som suttit på krigarens bälte. Ringen ser vi från sidan. Notera att försänkningen är förgylld.´
Efter att salterna avlägsnats ger man järnföremålen en sista behandling nämligen vaxningen. Vaxning fungerar som en fukt och syrespärr och hjälper på detta sätt till att bevara föremålen. Utöver bevarande aspekter finns även en estetisk anledning till detta då många upplever den mörkare färgen hos ett vaxat föremål som mer tilltalande. Vaxning sker ibland med hjälp av en vakuum-värmeugn. I detta vakuum tränger vaxet mycket djupare in i föremålen.
”Dags att gå på vaxning” – på bilden ser vi vakuum ugnen
Konservering av dessa praktfynd kräver noggrant genomtänkta åtgärder. Om föremålet i fråga är täckt av krustor kan man oftast inte avlägsna dessa med hjälp av mikroblästring, istället arbetar konservatorn till största delen under mikroskop. Avlägsnande av korrosionskrustor sker då med hjälp av trästickor, skalpell och liknande verktyg. Ibland kan konservatorn även använda sig av handverktyg med roterande trissor typ ”Dremmel”. Ett sådant arbete kräver stor försiktighet för att inte förstöra en eventuell orginalyta.
”Dremmeln i arbete”
