Aktuellt

I fyndmaterialet från Finnestorp finns en stor mängd föremål som har en rik uppsättning av olika mönster. Vissa är återkommande och som också återfinns på många olika typer av föremål. Enstaka av dessa mönster är skönjbar på föremål som finns spridda över stora delar av dagens Europa. Frågan är om dessa likheter är en chimär eller om de är uttryck för reella samband? Ett sådant exempel som framförts ett flertal gånger tidigare är de mönster som finns avbildade på Theoderic´s mausoleum i Ravenna. Längst upp och längs med detta gravmonument finns en fris som löper runt hela byggnaden. Mönstret som upprepas kan liknas vid en trekant och ovanför denna finns en cirkel. Motsvarande mönster är mycket vanligt på föremålen från Finnestorp. Vi ser det exempelvis som ett löpande band längs kanten på praktremsöljan, liksom på ett av betselbeslagen som påträffades 2009.

Nedan mönster på Theoderic´s mausoleum. Därunder ett betselbeslag från Finnestorp. Underst praktremsöljan.

 

  

 

Nu på torsdag den 18 mars är det årsmöte för Finnestorps Vänner. Mötet kommer att äga rum i Trävattna församlingshem. Vi startar klockan 19.00. Jag (Bengt Nordqvist) kommer att berätta om senaste nytt och de planer som vi har för 2010.

Välkommen!

Nedan Finnestorps vänner guidar.

 

De arkeologiska spår som finns bevarade från folkvandringstid har legat i vår jord i ungefär 1 500 år. De rester som finns kvar från denna tidsperiod är genomgående mycket sparsamma. Men själv har jag haft förmånen att uppleva det motsatta.

Grävningen vid Grönån visade att även sköra träföremål kan bevaras ända till våra dagar. Föremål som inte skulle överleva en vinter om de hade legat bland höstlöven på gräsbacken. Men i den fuktiga miljön har dessa föremål, mot alla tänkbara odds, överlevt i ett & halvt årtusende. Samma ofattbara bevaringsmiljö gäller för fynden från Finnestorp. Här vid denna våtmark är brons- och silverföremålen extremt välbevarade allt medan järnet som påträffas är i mycket dålig skick.

Dessa båda platser som till stora delar är samtidiga ger två helt olika speglingar av det dåtida samhället för 1 500 år sedan. Grönån där det fanns brottstycken av vagnar, båtar, skepp och bruksföremål från den dåtida vardagen. Här har bevarats sköra träföremål som skålar, stege, träbricka, flätad korg, bricka och kratta m.fl. föremål. Allt har 14C-daterat till en tidsperiod som sträcker sig från Kristi födelse och in äldsta folkvandringstid (400-tal).

I Finnestorp finns föremålen som visar den andra sidan av det dåtida samhället. De är de världsvana elitkrigarna. Den utrustning som vi gräver fram har sannolikt tillhört och används av de mest ledande i samhället. Vi kanske inte skall kalla dom kungar (även om sagorna gör det), utan använda ett annat modernare begrepp – som krigsherrar. Dessa herrar (observera att det sannolikt också fanns kvinnliga krigare också) rörde sig över hela det Europeiska området. Återkommande har det varit olika individer som rört sig i samma internationella krets av elitkrigare. Dessa världsvana krigare till häst var väl tränade och vi antar att många av dom har deltagit i de många krig och fältslag som pågick nere på kontinenten. Vad vi gräver fram här vid Finnestorp är deras exklusiva häst- och vapenutrustningar. Vi har även rester av deras kläder. Sist men inte minst vi har även skelettdelarna av krigaren själv och hans stridshäst.

 Nedan ser vi en trästege (Grönån) och under denna en hästkäke (Finnestorp).

 

 

 Till helgen skulle vi ha haft vårt symposium om folkvandringstid.  Men det värsta snöovädret i mannaminne, har gjort att vi förflyttar det hela något längre fram i tid. När vädret har stabiliserats och när det ter sig något mer vårlikt – då återkommer vi.

Vi återkommer!

Nedan ser vi bild på Mr Herul själv – Troels Brandt – när han besöker grävningen 2009

Vi som lever nu glömmer gärna bort att vi också lever i historien. En historia som pågår här och nu. Varje människa bär i sin tur på sin egen historia. Jag har min och du har din. Inte minst våra föräldrar och far-/morföräldrar kan ta oss bak i tiden. De i sin tur kan berätta historier om sina föräldrar. Låt mig bara ta ett exempel.

Far min berättade att min farfars bror som tog sig över till USA och sedan vidare till Alaska för att leta guld. Detta skedde i början av 1900-talet. Min farfars bror tillhörde de fåtaliga som också verkligen hittade guld. Min far berättade för mig att han aldrig glömmer (när han själv ”var en tvärhand hög”) när hans farbror kommer gående längs järnvägsspåret – iförd sin hatt och långa svarta läderrock. I hans midjebälte hängde två långsmala lädersäckar fyllda med guldsand. Denna historia hade jag i minnet när jag var över till Seattle för ca 10 år sedan. Här i Seattles äldsta stadsdel fann jag ett museum – guldgrävarmuseet! Så, jag går in genom dörren och vad står inte i en monter – Jo, en man iförd hatt, och lång svart läderrock. Vad hängde vid hans midjebälte – jo två långsmala lädersäckar! Jag kände hur alla håren på min kropp stod rakt ut. Ok, här finns mycket att berätta – men jag skall bara runda av med att efter museibesöket tar jag en titt i telefonkatalogen om det fanns några som hette Nordqvist i efternamn – här i Seattle. Då kom nästa chock – flera sidor Nordqvist fanns där- fler än i Göteborg. Det genererade en smärre chock. Så många Nordqvistare – här – ja jag blev helt blockerad.

Vad vill jag ha sagt med denna lilla historia. Jo, jag kommer att kunna berätta historier för mina barnbarn händelser som jag i min tur har hört. Där vissa går tillbaka 100, ja i vissa fall 150 år tiden. Samma gjorde människorna även under folkvandringstiden och vikingatiden. Självklart har man suttit i sina vikingatida hallar och berättat sina historier om när farfars far eller farfars farfar var nere och slogs med och mot hunner, longobarder, franker och bysantinare.

 

Vad man inte får glömma bort när man tittar på eller kanske rent av håller den i sin hand – ett av dessa praktföremål från Finnestorp. Jo, detta förgyllda och vackert mönstrade föremål har utgjort en specifik persons ägodel. Föremålet har också utgjort en del av denna individs personhistoria.

Låt tänka oss – att denna man har inhandlat föremålet. Förslagsvis är det ett vackert utsmyckat betsel. Ett betsel som skall återspegla den kategori av personer som han ansåg sig tillhöra. Detta betsel har han sedan använt, kanske dagligen – år ut, år in. Vi ser på föremålen att det har varit utsatt för ett återkommande kraftigt slitage. Ett slitage som nötts fram genom ett långvarigt användande. Betslet har funnits där som en del av hans övriga krigsutrustning, som svärd, lans och sadel. Dessa föremål har följt honom på hans resor och äventyr. Det spelar ingen roll om det var längs Västergötlands ridstigar eller på någon av de senantika städernas stenlagda gator.

På morgonen fick han trä betslet över hästens mule och föra in bettet i hästens mun, för att avslutningsvis kontrollera att allt satt rätt. När han sedan rider ut tillsammans med sina sammansvurna, ut på slagfältet – då satte han sin tillit till att tyglar och betsel skulle hjälpa honom i striden. De, tillsammans med hästen, blev nu en del av honom. Detta gäller likaväl när han arbetar som en beriden krigare åt kejsaren eller på slagfältet någonstans i Västergötland. Väl medvetna om denna nära relation mellan föremålet och den döde krigaren – gör att de båda förs ner tillsammans i offerplatsens heliga våtmark.

Det är först nu som det är möjligt att känna historiens vingslag!

Nedan ett av praktblecken som har varit fäst på ett betsel. Se rekonstruktion av betslet – gå till framsidan klicka på – Lite mer om fynden.

Till att börja med – en god fortsättning på det nya året. Ett nytt år innebär också nya möjligheter! Jag hoppas att ni har undgått att bli förkylda eller att ha drabbats av svininfluensan. Det är ju svårt att få något gjort om man inte får vara frisk.

Vi kommer så småningom att titta framåt, men först kommer vi att titta bakåt.

I slutet av förra året lyckades vi även med att skapa ett avsnitt på vår hemsida där vi har börjat med en diskussion kring Beowulf. Den av er som har klickat på denna flik har upptäckt att texten är på engelska. En vän av ordning ställer sig givetvis frågan – varför är texten på engelska och inte på svenska? Svaret är lika självklar – i Sverige finns ingen diskussion kring Beowulf. Denne store hjälte från 500-talet har, förutom några få exempel, sällan diskuterats närmare bland svenska arkeologer under senaste 100 åren. Diskussionen kring detta kväde har istället förts av i första hand litteraturvetare. Vi har börjat på nytt med att studera detta sagomaterial. Men eftersom denna diskussion inte förs i ett svenskt sammanhang kommer vi att lyfta fram den istället gentemot en engelskspråkig miljö.

 

Nästa förändring på Finnestorps hemsida är riktad till de yngre och som går i skolan. Här på denna sida finns olika spel, animationer och berättelser. Här finns även spel som vi äldre och också tycker är kul. Varför inte prova på att bygga skepp, korsa haven, plundra kloster och röva skatter. Eller att se hur en vagn från järnålder är konstruerad.

Ja, det är bara att gå in å testa. Gör din egen upptäcksfärd.

Det har hänt mycket med hemsidan igen. Vi har bland annat jobbat med att synliggöra mer av fynden från Offerplatsen. Nu för första gången visar vi upp ett flertal av de fynd som vi tidigare har grävt fram.

Så gå tillbaka till huvudsidan – gå in under rubriken ”Lite om Fynden” klicka er vidare – ta och njut!

Nu finns Finnestorp också på Facebook.

Nu kan ni också följa forskningsprojektet Offerplats Finnstorp på ytterligare en plats ute i cyberrymden. Det är Maria Larsson som skriver i facebook kring Finnestorp. För att kunna bli delaktig måste du bli ett ”fan”. Nedan finns en länk till Facebook.

http://www.facebook.com/home.php?#/pages/Finnestorp-Vara-kommun/Offerplats-Finnestorp/176703435781

Passa på att bli medlem, så får du personliga meddelanden och möjligheter till egna diskussioner.