Offerplatsen är en komplicerad plats och det har gått åtskilda århundraden sedan den var helig. Som arkeolog finns det några saker att ha i åtanke när vi arbetar med förhistoriskt material och en sådan aspekt berör i vilket sammanhang/kontext fynden påträffats.
Vi fortsätter titta lite närmare på ön i norr och området runt den. Förutom de anonyma skärvor av järnålderskeramik och de fragmentiserade hästtänder, som vi berättade om i förra inlägget, förekom det även rester av små eldstäder och föremål så som exempelvis munbleck, svärdspärlor och tygelkedjor, sprida runt ön.
I området norr över mellan ön och Lidan påträffades det rikligt med fynd. Djupt i leran påträffades skelettdelar av häst, enstaka skelettdelar av människa och ett fåtal metallföremål. Alla föremål låg utspridda utan någon ordning. Beteendet att sprida ut föremålen utan någon ordning är något som skiljer Finnestorp från de danska och nordtyska offerplatserna. Här i centrala Västergötland har många metallbeslagen demonterats från dess ursprungliga plats på ett svärd, sadel etc. och därefter offrats i våtmarken. Men det gäller inte alla föremål.
Nästa gång tänkte jag berätta om offergroparna som förekommer i Finnestorp.
/Bengt Nordqvist
