Under vintern kommer osteolog Maria Vretemark under fyra delar berätta för er om våra hästben och forskningen runt dem. Hon börjar med våtmarken och hästens roll som offer. Under året hoppas vi även få svar på fortgående analyser och forskning runt våra intressanta ben. Så följ med.
Våtmarken
Några av de viktigaste våtmarksfynden i Sverige, där det ingår en stor andel djurben, kommer från Finnestorp och från Skedemosse på Öland.
Våtmarken i Finnestorp har grävts ut vid flera olika tillfällen och varje gång har man funnit hästben. C14-dateringar visar att offerhandlingar har skett här under en längre tidsperiod, från ca 100–600 AD, med en koncentration till 400–500-talen. Benen skulle alltså kunna vara resultat av återkommande offerritualer under flera hundra år, i en våtmark som användes av människor från ett större område.
Att våtmarken i Finnestorp är ett rinnande vatten som inte fryser till helt på vintern hade troligen betydelse för valet av offerplats. Mörkret och den bitande kylan hotade människor och djur.
Hästen, det viktigaste offerdjuret
Hästen var ett speciellt djur under skandinavisk järnålder. Hästen kopplades till krigaren, till aristokratin och till kulten. Religiösa riter med hästoffer som en central del i fruktbarhetskulten fanns som gemensam idé över hela Europa. En praktfull häst var bland det värdefullaste som kunde skänkas. Det är viktigt att ha i åtanke när resultaten från analyserna ska tolkas.
I våtmarksoffer framträder hästen vanligen som det överlägset viktigaste, ibland till och med det enda offerdjuret. I samtida benmaterial från boplatser utgör häst däremot oftast bara 4–5 % av djurbensmaterialet. Det är alltså en påfallande skillnad mellan mossar och boplatser som tydligt pekar ut benfynden i våtmarkerna som avvikande, som spår av speciellt utvalda offerdjur.
Hästbenen från våtmarken i Finnestorp kan vara lämningar av lokala bygdeoffer i fruktbarhetsriter eller för att blidka gudarna av andra anledningar. De kan också vara krigsbytesoffer för att tacka för en viktig seger. En central fråga är var hästarna som offrades hade sitt ursprung. Benfynden från våtmarken kan kanske hjälpa till med svaret. De är en viktig pusselbit i förståelsen av hur offermossen användes och hur den fungerade i lokalsamhället för 1500 år sedan.
/Maria Vretemark
Västergötlands museum