I år har vi har fått tillstånd av Länsstyrelsen att gräva fem 1×1 m stora rutor. Rutgrävningens syfte är att försöka erhålla en karaktäristik av offerplatsens utsträckning i såväl östlig som västlig riktning (dvs på tvären). I en av dessa gräver Björn med sin dotter Julia sig mycket försiktigt ner. Vi samråder och samarbeter, hela tiden, så att allt skall gå rätt till. Här gäller att inget förfars eller skadas. De befinner sig vid sidan av det område där vi antar att den gamla bäckfåran hade sin sträckning. Under olika gyttje- och sandsediment började det dyka upp olika trädrester. I hörnan av gropen pekar Björn på den kraftiga stock som tvärar hörnan på deras meterruta (se foto – nedre ändan av tumstocken) . Björn beskriver hur smått och stort trämaterial ligger blandat med ett finkornigare grus (den finkorniga sanden & gyttjan saknas). Vi söker med metallsökarna men ingen signal hörs från dessa. Det är klart att vi saknar metaller i denna grop än så länge – det är helt uppenbart – men frågan är hur ser det ut när de har nått ännu djupare? Ja, de kommande dagar kommer att visa hur det går. Idag hade vi även besök av Kristina Lamm & sin man Jan-Peder Lamm. Hon har tidigare varit chef för avdelningen Arkeologiska undersökningar (UV) inom Riksantikvarieämbetet.
Nedan, först Björn och Julia vid deras meter ruta. Fotot därunder visar ett av de tidigare gjorda fynden från en annan plats på våra grävytor. Maria visar ett remtygsbeslag som suttit fastnitad på en läderrem som sträckt sig under hästens käke. Detaljbild som visar när vi försiktigt spolar fram ornamentiken på detta förgyllda beslag (notera mönstret trianglar med en inre cirkel & en ovanliggande punkt – återigen en obegripligt detaljerad ornamentik). Här ser vi återigen att dessa föremål är lika intressanta ur konsthistorisk synvinkel.
