Efter lunch började det regna och det bara ökade och ökade…… Men vi hann med riktiga stordåd under dagen. När vi var åter efter lunch hade vi grävt oss djupt ner i fyndlagret och där fick vi kraftiga utslag på våra detektorer. Apparaterna fullkompligt skrek. Med detektorns hjälp kunde vi konstatera att det var ett långsmalt järnföremål. Av ljuden att döma var det ett järnföremål kombinerat med något bronsföremål (eller liknande). Det kunde vi avgöra eftersom järn ger ett brutet/knorrande ljud medan brons ger ett jämt och mjukt ljud. Här förekom båda typerna av ljud. Vi grävde fram delar av föremålet under pressvisningen. Men vi kunde inte fullfölja grävarbetet medan pressen var där. Så vi avbröt pressvisningen för att kunna koncentrera oss på att ta väl hand om det sköra föremålet. Så efter pressvisningen vidtog ett mödosamt arbete där vi långsamt grävde runt omkring järnföremålet. I och med att vi grävde oss ner runt föremålet, så hamnade föremålet undan för undan som på en liten klack. Sedan vidtog nästa moment. Då skar vi loss själva klacken med järnföremål ”längst upp på toppen”. Försiktigt, mycket försiktig sköt vi in skärslevarna – längst ner vid ”roten av klacken”. På det viset skar vi av ”klacken”. Sedan var det bara att försiktigt lyfta upp järnföremålet. Och sedan var det dags att lägga föremålet i skyddande box. – Och vad var det för föremål? Jo, det visade sig att ett av föremålen var en järnyxa (det andra utslaget ligger under järnyxan så vi vet inte vad det kan vara). Det är därmed ett extra spännande fynd vi gjorde idag. Vi har aldrig tidigare påträffat en yxa här vi Finnestorp. Åsså, så här på ”stående fot” kan jag inte minnas att det inte heller har grävts fram någon kastyxa på någon av de andra krigsbytesofferplatserna i Sverige eller Danmark/Nordtyskland. Det var även pressvisning idag – se exempelvis TV4:
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/skaraborg?videoId=1.1108570&renderingdepartment=2.40787
Nu vädjar jag till tålamod och ”er fantasi”. Den ena halvan till vänster visar gyttjan (klacken) som ”yxan vilar på”. Den högra halvan utgör den långsmala yxan. Vi kan alla se att den är mycket dåligt bevarad. Till det behövs ingen större fantasi. Ok, jag har vridit bilden så att yxan står på högkant. Längst ner i bild ser vi nacken på yxan. Sedan sträcker den sig, med en svag med svängning uppåt. Längst upp i bild ser vi eggpartiet vars båda egghörn är svagt utsvängda. Skaftet har alltså sträckt sig från yxan och sedan vinkelrätt åt höger.
