Det är inte bara att gräva upp fynden. Fynden skall tas om hand, registreras, dokumenteras och sedan lämnas över till konservatorerna. I detta arbete ingår att vi lägger in (registrerar) fynden i en databas som Riksantikvarieämbetet UV har utvecklat. Denna databas är sedan kopplat till det ”geografiska rum” som utgrävningen befinner sig. Med hjälp av dataprogrammet länkas föremålet samman med den inmätta punkten (som vi mätte in vid utgrävningen). Denna punkt är samtidigt relaterad till kartans koordinater. På detta viset får vi en möjlighet att kunna se utbredningen av exempelvis olika svärdsdetaljer eller sadelbeslag. Frågor som vi har är exempelvis: ”Ligger de ansamlade i en del av området, eller spridda över hela offerplatsen?” Om några månader skall vi kunna ha en god bild över hur fynden ligger fördelade över våtmarken.
Nedan, Ingela och Maria vid totalstationen som vi använder för att mäta in fynden. Denna apparat skickar iväg en ljusstråle. Denna stråle riktas mot en prisma som sitter på en stav. Staven hålls ovanför fyndet. När dessa båda mätutrustningar kommunicerar med varandra – ”vet apparaten” (totalstationen) var föremålet är. På detta viset blir fyndet inmätt med millimeterstor precision. Under denna bild ser vi Caj vid registreringen. Det är en massa uppgifter om fyndet som vi ha registrerat – återkommer till detta längre fram. Underst ser vi ett av remändebeslagen. Detta har suttit i remändan på krigarens midjebälte.
