Vid årets utgrävning fann vi svärdsknappar. En av dessa var itu huggen i två delar. Detta är ett återkommande fenomen vad det gäller föremålen från Finnestorp. Beslagen, från exempelvis svärden, är losslitna från hjaltet (handtaget). Inte nog med detta utan i många fall är beslagen (som svärdsknapparna) dessutom i flera fall sönderhuggna i sin tur. Föremålen vi finner är alltså i många fall mycket små och fragmentariska. Detta extrema våld är typiskt för Finnestorp. Denna extrema typ av förstöring förekommer inte i samma utsträckning på exempelvis de danska offerplatserna,
Varför denna fragmentisering av vapen- och hästutrustningarna? Ser vi till svärden så kan vi utifrån sagornas berättelser se att de inte bara är ett föremål. Utan de har getts namn och svärden har också i flera fall förknippats med speciella egenskaper. Svärden blir på detta viset inte bara ”döda föremål”. Utan mer som mytiska väsen som har blivit en viktig del för bäraren av vapnet. Kan detta synsätt, på exempelvis svärden, vara orsaken till att vinnaren vill hugga sönder motståndarens vapen?
Nedan foto av svärdsknappen som är uti huggen i två delar. Här har de olika delarna förts samman igen.
