Rester av det förgångna

Många av föremålen från Finnestorp är i ett exceptionellt gott skick, föremålens ursprungliga form samt dess funktion kan relativt enkelt identifieras. Viss information kan dock vara svårupptäckt för ett otränat öga, t.ex. rester av olika organiska material. Tunna ytskikt och Bearbetningsspår från tillverkningen av föremålen. På bilden nedanför är fotograferat ett beslag som suttit på hästbetslet. På bilden ser vi i förstoring in i glipan där läderremmen har stuckit in och varit fäst. Två nitar har hållit fast beslaget i lädret. Mellan de båda nitarna (ser ut som två stavar på bilden) finns rester av bevarat läder (syns som ett ljust och ”luddigt” material).

Närbild av beslaget. Vi ser in i öppningen där läderremmen har varit infästad.

Varför konserveras alla föremålen?

Johan (från SVK= Västarvet Studio Västsvensk Konservering) kommer under de kommande dagar att berätta om själva konserveringsprocessen kring de metallföremål som påträffats vid årets undersökning vid Finnestorp. Först ut kommer en beskrivning kring de olika arbetsmomenten. Sedan kommer del 2 och som är en bonus. För då får vi följa enskilda föremål från själva upphittandet och hur de ständigt förändras och hur de successivt framträder och till slut visas i sin forna glans. Så här kommer Johans egna berättelse…

När föremålen som lagts ned i jorden för cirka 1500 år sedan åter får se dagens ljus, startar en rad olika kemiska reaktioner i dem. Föremålen har under sin tid i jorden bevarats då de kommit i balans med den omgivande jordmiljön, en miljö som nu drastiskt förändras med stora fluktuationer (ändringar) i temperatur, fuktighet samt syretillförsel. Resultatet är att även föremål som uppfattas som mycket stabila och oförändrade av tidens tand snabbt kan brytas ned om man inte följer upp utgrävningen med en utvärdering av föremålens tillstånd och utför lämpliga bevarande åtgärder.

Foto som visar ögonblicket då vi just har upptäckt ytterligare nya spännande fynd (år 2008)