Aktuellt

Vi jobbar vidare och ”tränger allt djupare” i våra tolkningar kring fynden. Till dessa ”nytolkningar” hör några smala och tunna bleck. De saknar ornament men har samtidigt en flat och slät yta. Denna framsida utgörs av en tunn silverplåt som är fäst på en underliggande tunn bronsplåt. Dessa munbleck har varit fästa längst upp på knivslidan. Bakom, vissa exemplar, har munblecket haft en underliggande bronsplåt som har varit utböjd. Vi antar att denna utböjning har utgjort själva fästet för knivens upphängnings rem. Denna rem har i sin tur varit fäst vid krigarens bälte.

Nedan, blecket från ovan. Därunder blecket från sidan. Underst, bleckets baksida (där den böjda bronsplåten kan skönjas).

Det är helt klart att vi har ett spännande fyndmaterial att arbeta med och att forska kring. Återkommande upptäcker vi nya detaljer på föremålen och visst gör vi nya omtolkningar av dessa. Så var det även idag. En av dessa nya fyndkategorier är en slags nit som suttit direkt på betslets läderremmar. Själva niten har dolts av en ”navkapsel/silverhuva” och är tillverkad av en tunn silverplåt. En liknande typ av ”navkapsel/silverhuva” förekommer i andra sammanhang, men då i mycket mindre storlek. Dessa utgörs av små ”navkapslar/silverhuvor” som täcker de nithuvuden som förekommer på praktblecken (se foto på vår huvudsida). Men dessa, som förekommer på praktblecken, är mycket mindre än de som vi nu arbetar med. De vi nu har studerat (från läderremmen på betslet) är minst 6 gånger större än de från praktblecken. Motsvarande större typ av ”navkapsel/silverhuva” förekommer också på det betslet som grävdes fram ur graven vid Högom, utanför Sundsvall.

Nedan, Maria visar upp den nya typen av dekorations-nit med tillhörande”navkapsel/silverhuva”. Därunder, en närbild av den omtalade föremålstypen.

Det är inte bara att gräva upp fynden. Fynden skall tas om hand, registreras, dokumenteras och sedan lämnas över till konservatorerna. I detta arbete ingår att vi lägger in (registrerar) fynden i en databas som Riksantikvarieämbetet UV har utvecklat. Denna databas är sedan kopplat till det ”geografiska rum” som utgrävningen befinner sig. Med hjälp av dataprogrammet länkas föremålet samman med den inmätta punkten (som vi mätte in vid utgrävningen). Denna punkt är samtidigt relaterad till kartans koordinater. På detta viset får vi en möjlighet att kunna se utbredningen av exempelvis olika svärdsdetaljer eller sadelbeslag. Frågor som vi har är exempelvis: ”Ligger de ansamlade i en del av området, eller spridda över hela offerplatsen?” Om några månader skall vi kunna ha en god bild över hur fynden ligger fördelade över våtmarken.

Nedan, Ingela och Maria vid totalstationen som vi använder för att mäta in fynden. Denna apparat skickar iväg en ljusstråle. Denna stråle riktas mot en prisma som sitter på en stav. Staven hålls ovanför fyndet. När dessa båda mätutrustningar kommunicerar med varandra – ”vet apparaten” (totalstationen) var föremålet är. På detta viset blir fyndet inmätt med millimeterstor precision. Under denna bild ser vi Caj vid registreringen. Det är en massa uppgifter om fyndet som vi ha registrerat – återkommer till detta längre fram. Underst ser vi ett av remändebeslagen. Detta har suttit i remändan på krigarens midjebälte.

 

Då gör vi en paus i grävarbetet vid Finnestorp. Men nu fortgår arbetet istället på Riksantikvarieämbetets kontor i Mölndal och här arbetar vi vidare med vårt material. Först på tur är att gå igenom alla de inmätningar som gjorts över våra fynd. I fält mäts varje fynd in med mm-precision. Nu när vi kommer in är det mycket med att bearbeta dessa mätdata. Detta arbete har tagit det mesta av vår arbetsdag.

Maria och Caj arbetar vid datorn. Nedan en närbild på de mätdata som finns över utgrävningarna vid Finnestorp.

På drygt en meters djup påträffade vi ett mycket intressant fynd. Det var en svärdsknapp. Den var också hel, vilket inte alltid är fallet när det gäller offrade föremål. Återigen kunde vi konstatera att vi hade funnit ett unikt föremål. Den har en långsmal form och denna typ beskrivs i arkeologform som en båtformad svärdsknapp. Var har den suttit? Jo, om vi tänker oss att svärdet är nedstucket i svärdsskidan. Då sticker själva svärdshandtaget upp. Då kan vi se att längst upp på svärdshandtaget sitter ett vackert beslag – det är svärdsknappen. På den översta bilden kan vi se Maria håller svärdsknappen i sin hand. Sedan ser vi föremålet snett uppifrån och då går det att skönja dess långsmala ”båtform”. Nästa bild visar den från sidan. Då kan vi se att den har en antydan till pyramidform. Men att den övergår och avslutas i en liten rund knopp. Mellan dessa syns en liten rund ring. Kanske fantasin drar iväg – men visst påminner den om en skulptural version av det återkommande mönstret – ”pyramid med ett rund prick ovanför” (se mönstret på beslaget tisdag 21). På nästa bild ser vi en detaljbild av den ena ändan. Den är gjord av brons men ”den kan ha varit präktigare än så”. Det gula partiet utgör med stor sannolikhet rester av den ursprungliga förgyllningen. På det viset har den utgjort ett starkt och hållbart skydd, samtidigt som förgyllningen har visat dess exklusivitet. Den understa bilden visar den andra ändan. I detta parti kan man se spår av svärdshugg. De går på tvärs – rakt över beslaget. Kanske dessa hugg härrör från själva striden?

Nedan Maria visar svärdsknappen. Nästa bild – svärdsknappen sedd snett ovanifrån. Därefter, från sidan, sedan dessa ena förgyllda ända, allra längst ner den andra ändan med spår av svärdshugg.

 

 

 

I fredags slutade vi grävomgång nummer ett. Nästa utgrävningsetapp startar den 10 augusti.

Värsta regnet under hela denna grävperiod kom givetvis när vi hade pressvisning.  Men det hindrade inte journalisterna. I går kom västnytts reportage kring årets grävning och guide verksamhet. Vad reportaget delvis också fångade var den dramatik som ibland uppstår när ett spektakulärt fynd görs. Däremot är det sällan som denna upplevelse kan fångas i nyhetsform. Men det gjordes det denna gång. Se nedan reportaget av Gunnar Sandell som har titeln:

”Utgrävningarna i Finnestorp mellan Vara och Finnestorp gör ingen besviken. Platsen har blivit lite av ett arkeologiskt Mekka med guidade turer, fynd i silver och förgyllda föremål, samt film och teaterföreställningar.” 

http://svtplay.se/v/1634148/ett_mekka_for_arkeologer

 I morgon kommer ytterligare fynd att presenteras.

Nedan, Stor dramatik kring fyndet, Västnytt intervjuar, allra nederst – fyndet förbereds för att tas in som preparat (yxan syns mellan Bengts pekfinger och tumme. Detaljbild se torsdag 23).

 

 

Idag kommer endast en kort kommentar kring att en utförligare redogörelse kommer i morgon. Så här, efter en kort men intensiv grävning är vi alla lite trötta. Det är ju också fredag.

Vill bara framföra ett stort tack till alla duktiga grävdeltagare. Med stor energi, kunskap och smittande glädje gjorde alla deltagarna 2009 års första etapp till en riktig trevlig grävplats. Tack skall ni ha! Utan er hade vi aldrig lyckats med att nå alla de mål vi ställt upp inför grävningen. Och vilka fynd, vi har gjort. Återkommer med ytterligare bilder och information kring dessa längre fram.

Ok, i morgon åter – och då med utförligare uppgifter.

Efter lunch började det regna och det bara ökade och ökade…… Men vi hann med riktiga stordåd under dagen. När vi var åter efter lunch hade vi grävt oss djupt ner i fyndlagret och där fick vi kraftiga utslag på våra detektorer. Apparaterna fullkompligt skrek. Med detektorns hjälp kunde vi konstatera att det var ett långsmalt järnföremål. Av ljuden att döma var det ett järnföremål kombinerat med något bronsföremål (eller liknande). Det kunde vi avgöra eftersom järn ger ett brutet/knorrande ljud medan brons ger ett jämt och mjukt ljud. Här förekom båda typerna av ljud. Vi grävde fram delar av föremålet under pressvisningen. Men vi kunde inte fullfölja grävarbetet medan pressen var där. Så vi avbröt pressvisningen för att kunna koncentrera oss på att ta väl hand om det sköra föremålet. Så efter pressvisningen vidtog ett mödosamt arbete där vi långsamt grävde runt omkring järnföremålet. I och med att vi grävde oss ner runt föremålet, så hamnade föremålet undan för undan som på en liten klack. Sedan vidtog nästa moment. Då skar vi loss själva klacken med järnföremål ”längst upp på toppen”. Försiktigt, mycket försiktig sköt vi in skärslevarna – längst ner vid ”roten av klacken”. På det viset skar vi av ”klacken”. Sedan var det bara att försiktigt lyfta upp järnföremålet. Och sedan var det dags att lägga föremålet i skyddande box. – Och vad var det för föremål? Jo, det visade sig att ett av föremålen var en järnyxa (det andra utslaget ligger under järnyxan så vi vet inte vad det kan vara). Det är därmed ett extra spännande fynd vi gjorde idag. Vi har aldrig tidigare påträffat en yxa här vi Finnestorp. Åsså, så här på ”stående fot” kan jag inte minnas att det inte heller har grävts fram någon kastyxa på någon av de andra krigsbytesofferplatserna i Sverige eller Danmark/Nordtyskland. Det var även pressvisning idag – se exempelvis TV4:

http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/skaraborg?videoId=1.1108570&renderingdepartment=2.40787

 Nu vädjar jag till tålamod och ”er fantasi”. Den ena halvan till vänster visar gyttjan (klacken) som ”yxan vilar på”. Den högra halvan utgör den långsmala yxan. Vi kan alla se att den är mycket dåligt bevarad. Till det behövs ingen större fantasi. Ok, jag har vridit bilden så att yxan står på högkant. Längst ner i bild ser vi nacken på yxan. Sedan sträcker den sig, med en svag med svängning uppåt. Längst upp i bild ser vi eggpartiet vars båda egghörn är svagt utsvängda. Skaftet har alltså sträckt sig från yxan och sedan vinkelrätt åt höger.

 

Vi gräver på. Inmätningarna fortsätter. Guidningarna pågår som vanligt. Solen skiner, blå himmel, en mjuk bris och nu är det dags att också njuta av den svenska sommaren som omger oss. Däremot har det inte dykt upp några nya spännande fynd under dagen. Man kan inte begära allt.

Else-Marie och Stefan gräver sig ner mot det mörka lagret där fynden finns om allt faller på plats. Nedan Irené-Marie och Birgitta kämpar på och gräver. Under Annika och Maria njuter av den goda dagen.

 

I år har vi har fått tillstånd av Länsstyrelsen att gräva fem 1×1 m stora rutor. Rutgrävningens syfte är att försöka erhålla en karaktäristik av offerplatsens utsträckning i såväl östlig som västlig riktning (dvs på tvären). I en av dessa gräver Björn med sin dotter Julia sig mycket försiktigt ner. Vi samråder och samarbeter, hela tiden, så att allt skall gå rätt till. Här gäller att inget förfars eller skadas. De befinner sig vid sidan av det område där vi antar att den gamla bäckfåran hade sin sträckning. Under olika gyttje- och sandsediment började det dyka upp olika trädrester. I hörnan av gropen pekar Björn på den kraftiga stock som tvärar hörnan på deras meterruta (se foto – nedre ändan av tumstocken) . Björn beskriver hur smått och stort trämaterial ligger blandat med ett finkornigare grus (den finkorniga sanden & gyttjan saknas). Vi söker med metallsökarna men ingen signal hörs från dessa. Det är klart att vi saknar metaller i denna grop än så länge – det är helt uppenbart – men frågan är hur ser det ut när de har nått ännu djupare? Ja, de kommande dagar kommer att visa hur det går. Idag hade vi även besök av Kristina Lamm & sin man Jan-Peder Lamm. Hon har tidigare varit chef för avdelningen Arkeologiska undersökningar (UV) inom Riksantikvarieämbetet.

Nedan, först Björn och Julia vid deras meter ruta. Fotot därunder visar ett av de tidigare gjorda fynden från en annan plats på våra grävytor. Maria visar ett remtygsbeslag som suttit fastnitad på en läderrem som sträckt sig under hästens käke. Detaljbild som visar när vi försiktigt spolar fram ornamentiken på detta förgyllda beslag (notera mönstret trianglar med en inre cirkel & en ovanliggande punkt – återigen en obegripligt detaljerad ornamentik). Här ser vi återigen att dessa föremål är lika intressanta ur konsthistorisk synvinkel.