Skådespelet startade med actionfylld dramatik och avslutades med stående ovationer.
En mer lyckad start kan man inte tänka sig. Där satt jag och min hustru, omgiven av en proppfylld läktare bestående av en förväntansfull publik. Men det hann knappt starta innan vi alla fångades av den spännande historia som gestaltades av de duktiga skådespelarna från bygden. Sedan bara vi drogs med och njöt. Där satt vi fulla av glädje, utbristande i skratt men jag måste också medge att det var tillfällen då det också kom fram en liten tår ur ögonvrån.
I denna ljuva sommarkväll hade vi alla samlats för att se: ”Finnestorp – ett teaterspel om en tid som var”. På en given signal fick vi gå fram till scenplatsen. Till vänster fanns läktaren och till höger spelplatsen. När vi hade kommit till vår sittplats hade vi spelplatsen rakt framför oss med alla husen och gårdsplanen. Direkt bakom scenplatsen rann ån Lidan i maklig takt. Om man lyfte blicken någon kunde man även skönja Offerplats Finnestorp. Allt var magiskt inramat av de förutsättningar som naturen skapat med träd och buskar samt Lidan med dess ståtliga vassruggar och ett sävligt vatten som rann makligt förbi.
Jag vill inte berätta för mycket om den historia som gestaltades – utan den måste upplevas på plats. Men man kan nämna att Anders Nilsson, som skrivet manuset, har lyckats fånga essensen av ”det historiska skeende” som försiggått under folkvandringstid. Utan att veta det fick vi alla oss en dos av vår historia och vårt gemensamma kulturarv.
Till sist bara…. En av de riktigt stora behållningarna var att skådespelarna hade en spridning i ålder som spände från fem år och upp till 83 år! Dessutom var ca hälften av skådespelarna barn och tonåringar. Jag säger bara – tänk vilka stordåd en bygd kan åstadkomma om man arbetar mot ett gemensamt mål. Det såg vi under denna kväll.
Det var extra roligt också för mig. Eftersom Anders Nilsson och jag påbörjade detta samarbete redan 2005. Vi träffades och började samtala kring ett skådespel kring Offerplats Finnestorp. Och jag kommer ihåg en av hans bryderier. Det var: ”Hur svor man under Folkvandringstid?” Svaret får ni under spelen.
Tills sist – missa inte detta skådespel – själv skall jag snart dit igen.
Nedan, ses kvinnorna i byn samråda och trollkvinnan siar. Därunder, manlig kamratskap. Underst dramatik och mannakraft (tack för bilderna Tim!).
