Aktuellt

Nu håller vi på med att registera alla gamla fynd

Nu håller vi på att registrera alla gamla fynd. Det vill säga, för första gången kommer vi att få alla föremål samalde i en enda databas. Det innebär att alla föremål från år 1902 och fram till 2009 kommer att finnas med!

En konsekvens av detta blir att vi kommer att kunna visa spridningsbilder på exempelvis sadelutrustningar eller svärdsdetaljer m.m. Längre fram i höst kommer vi att visa på några exempel.

Sedan flera veckor har vi suttit och registrerat in fynd. Nedan ser vi Caj och Maria ta itu med att mata in data i våra datasystem. Värt att komma ihåg är att fynden, från att de grävs fram och fram till den sista fasen, har fått tre olika nummer! Så, det gäller att ”hålla tungan rätt i mun” (nedersta bilden).

 

Svärden har haft mytiska namn¨…..

Vid årets utgrävning fann vi svärdsknappar. En av dessa var itu huggen i två delar. Detta är ett återkommande fenomen vad det gäller föremålen från Finnestorp. Beslagen, från exempelvis svärden, är losslitna från hjaltet (handtaget). Inte nog med detta utan i många fall är beslagen (som svärdsknapparna) dessutom i flera fall sönderhuggna i sin tur. Föremålen vi finner är alltså i många fall mycket små och fragmentariska. Detta extrema våld är typiskt för Finnestorp. Denna extrema typ av förstöring förekommer inte i samma utsträckning på exempelvis de danska offerplatserna,

Varför denna fragmentisering av vapen- och hästutrustningarna? Ser vi till svärden så kan vi utifrån sagornas berättelser se att de inte bara är ett föremål. Utan de har getts namn och svärden har också i flera fall förknippats med speciella egenskaper. Svärden blir på detta viset inte bara ”döda föremål”. Utan mer som mytiska väsen som har blivit en viktig del för bäraren av vapnet. Kan detta synsätt, på exempelvis svärden, vara orsaken till att vinnaren vill hugga sönder motståndarens vapen?

Nedan foto av svärdsknappen som är uti huggen i två delar. Här har de olika delarna förts samman igen.

 

Vill passa på att tacka er alla

Vill passa på att tacka er alla som var med och grävde såväl under juli som i augusti! Det är ju en väldigt speciell aktivitet detta med arkeologisk utgrävning. Vid utgrävningstillfället dras samman en massa personer som i stor utsträckning inte känner varandra tidigare. Vi enas alla i den gemensamma uppgiften att lösa olika praktiska uppgifter som att – gräva i den rutan, mäta in fynd, frakta fram pumpar, tömma ur vattenfyllda gropar m.m. Allt detta gick med bravur. Vi lyckades med allt det vi förutsatt oss klara av. Tack vare er!

Nedan, grävning pågår på visningsytan. Underst ser vi min kollega Petra som gräver vid mittytan

 

Hunnerna är på TV……

På söndag (TV 1 kl. 23.15) går reprisen från i torsdags om Attila – Hunnerhövdingen. Det är en BBC-produktion och som tittare sätter man sig framför tv:en med en viss förväntan. OK -filmen är värd att ses men jag förvånas över vissa framställningar. Exempelvis har Attila ett utseende (med långt hår och långt skägg) som närmast för tankarna till en Longobardiskt kung. Men det mest irriterande är att Hunnerna med sina allierade promenerar omkring till fots och dessa extremt duktiga ryttare saknar sitt mest fruktade vapen – reflexbågen. Titta på programmet och bedöm själva.

Nedan en liten figurin som avbildar en hunnisk krigare.

 

Det är inte alla bleck som ser lika fantastiska ut…..

Bland årets fynd förekom inte enbart guldskinande bleck. Ni kan alla se (nedan) att vissa bleck har en kraftig skorpa (krusta). Det framtagna blecket är mycket svårt att skilja mot de omgivande sedimenten. Detta bleck pekar på samma märkliga företeelse som andra bleck inom denna del av offerområdet uppvisar. Vilket är att de endast består av en övre skör silverplåt. Den underliggande, stabiliserande bronsplåten saknas. Varför det är så vet vi inte, men en liten aning har vi… Det har vi fått utifrån ett av de andra blecken – som vi också har påträffat i år. På detta bleck finns rester av den underliggande bronsplåten. Utifrån hur denna bronsplåt ser ut kan man anta att den resterande delen av plåten har lösts upp intet….

Nedan, bild på ett anspråkslöst bleck som är svårt att särskilja mot de omgivande gyttjiga sedimenten. (en liten hjälp – det utstickande partiet, till vänster, med raka kanter – det är blecket).

Tillbakablick på arkeologi kursen på Vara Folkhögskola

Under fem dagar kunde vi djupdyka kring olika aspekter kring folkvandringstid. Kursen bestod av en serie föreläsningsmoment, exkursion och utgrävning. Förmiddagarna utgjordes av föreläsningar. Sedan efter lunch utnyttjades eftermiddagen till utgrävning vid Finnestorp. Efter middagen återgick vi till föreläsningssalen. Kvällen avslutades med livliga diskussioner som ofta drog ut på tiden…. Kursen kan vi sammanfatta med ord som intensiv, rolig, lärorik, engagerande och spännande. Vi lär återkomma till denna del av undersökningen med dess kursmoment. Vår kursledare under dessa dagar var Charlotte Fabech.

Nedan ser vi Charlotte föreläsa kring figurerna som finns avbildade på pressblecken från dåtida prakthjälmar. Nederst – under kursen besökte vi bland annat gravfältet Valeberg-Ryd med storhögen Stads kulle.

 

Många aktiviteter under arkeologidagen söndagen den 30 augusti

Under arkeologi dagen har Offerplats Finnestorp ett samarrangemang med Falbygdens museum och Ekehagens Forntidsby. En serie aktiviteter pågår på alla dessa platser under dagen. Det går också att köpa en ”gemensamhetsbiljett” som berättigar dig till ett billigare inträde på alla platserna under dagen. Det är ett unikt tillfälle – Läs mer:

http://www.falkoping.se/museet

http://wwwi.raa.se/cms/extern/aktuellt/arkeologidagen_2009/arkeologidagen_2009_i_falbygden.html

 

Smått och stort

Vi får återkomma under nästa vecka, kring Fabech kurs. Till det behövs fler bilder.

Så, tillbaka till grävningen så länge. Vi har kommit längre ner i lagren och därmed börjar fynden komma fram. Ett av dessa fyndkategorier utgörs av agraffknappar. Vissa av dessa är väldigt välbevarade (se nedan). Den vanligaste typen har en slät yta, dvs saknade någon form av ornament.

Agraffer är en olycklig arkeologisk term. Eftersom den inte beskriver vad det är frågan om. Dessa agraffer har använts ungefär som dagens manschettknappar. Trots att de är mycket små föremål utgör de en av de få lämningar vi har av deras klädedräkt.

Nedan, en av de släta agrafferna. Därunder dess baksida, där dess stift är skönjbar. Underst ser vi Kevin – som visar att intresset för Offerplats Finnestorp skall startas i tid.

 

 

 

Nu har vi haft ett par dagar som kan beskrivas som en ”folkvandringstida egotripp”.

Vi har inte hunnit uppdatera hemsidan – eftersom vi alla – har varit halva dagen på Vara folkhögskola och andra halvan ute på grävplatsen. På Vara folkhögskola har vi haft Charlotte Fabech som föreläsare. Temat har varit folkvandringstid och kursen har pågått under fem dagar.

Har lite bråttom, för nu drar jag iväg tillsammans med några av grävgänget för att besöka och analysera Sparlösastenen.

Sparlösastenen utgör en av de mest intressanta av våra svenska runstenar. Den är speciell eftersom det finns en massa inhuggna bilder på stenen. Stenen har också ett unikt kvadratiskt tvärsnitt. En av dess sidor är täckt enbart med figurer. En annan sida har, stort sett enbart, inhuggna runor. Bildmotiven har i flera fall en ”topografi”, dvs ”de sticker ut från stenens flata yta. Bilderna anses som svårtolkade. Den etablerade tolkningen är att stenen kan dateras till 800-tal. Men, min tolkning av stenen är helt annorlunda. Jag anser att stenen är från ca 4-500-talet. Bildsidan av stenen skall i min tolkning ses som en berättelse som skall ses nedifrån och upp. Första figurscenen är en jaktscen. Där en kung eller kejsare jagar vilt med hjälpt av en jaktgeopard (därav fläckarna på kattdjuret). Dessa jaktdjur känner vi igen från en pokal tillhörande den östgotiska kungaskatten och som ett återkommande motiv på de golvmosaiker som finns bevarade från det kejsarliga palatset i Konstantinopel. Sedan ser vi resan hem (skeppet) och anländandet hem till hallen. Det finns mer att säga men ni kan istället läsa min artikel i Historieforums publikation ”Kult, Guld och makt”.

Nedan, vi är ett litet tappert gäng som avslutar den folkvandringstida ”egotrippen” , med ett besök vid Sparlösastenen.