Nu tar vi ett nytt steg kring Offerplats Finnestorp. Vi har börjat med fyndfotograferingen. I flera dagar har vi testat olika objektiv, bländare etc. Det är en svår balansgång kring vilket ljus (varmt/kallt), ljustyrka och hur ljuset skall falla på föremålet. Vi har också arbetat med indirekt och direkt ljus, skärpedjup etc..
Hur har vi då lyckats? Ta en titt på peltehänget nedan. Vi känner oss nöjda.
Nedan Caj och Maria vid fotobordet. Därunder ett fyndfoto av peltehänget.
Fynden registreras och fotograferas ännu en gång. Nu måste viktiga beslut tas: är det ett obestämbart bleck – eller kan vi bestämma dess funktion? Är det bleck som suttit på svärdet, svärdsskidan, betslet eller sadeln? Låt oss ta ett konkret exempel. Vecka 1 hittades ett bleck som rektangulärt i sin utformning. På dess övre yta fanns ett tunt och silverglänsande bleck. Under beslaget fanns ett utvidgat parti – en rund trissa. Det rektangulära beslaget var hugget itu och det förefaller som att halva blecket saknades.
Lösningen för att förstå vad detta bleck har suttit fanns på dess baksida. Här på baksidan fanns en upphöjning (förstärkning) i samma parti som den runda trissan. Rester av en liknande förhöjning fanns direkt invid där svärdshugget hade delat blecket. Alltså – det har funnits två ”trissor” med ett litet avstånd från varandra (varav den ena delen var avhuggen & borta). De båda har varit centralt placerade på bleckets nedre del.
Och vad kom vi fram till? Jo, vi hade resterna av ”fästeplattan” till ett peltehänge. Detta smycke har suttit längst fram under hästens hals (bröstan). Peltehänget har haft en ledad övre del (som ett gångjärn). Detta gångjärn har i sin tur varit fäst på en fästeplatta & den läder rem som sträckt under hästen hals (bröstan).
Under – Caj Carlstein & Maria Paring här pågår analys av föremålet. Därunder fästplattans baksida. Underst bild på peltehänget från Vännebo (notera upphängningsbeslaget / med två ”gångjärnsfästen”/ och tillhörande peltehänge vars ”gångjärn” utgörs av endast ett ”gångjärnsfäste” som fällts in i emellan de båda andra från fästeplattan).
Till de riktigt vackra föremålen som påträffades var fragmentet av en svärdspärla. Pärlan har fortfarande kvar sin vackra mörkblå lyster. Dess färg ställer återigen nya frågor: med vad färgades glasmassan? Var tillverkades denna typ av pärlor som är prisma- formade (dvs med mångfacetterade sidor)? Sedan har vi för första gången en hel svärdspärla. Den är vackert rund & med en elegant ellipsform. Dess färg är svagt vit med inslag av klar glasmassa.
Nedan fragmentet av en blå svärdspärla (notera facetten / till vänster och hålet /ner till höger) samt den hela pärlan.
Först en tillbakablick på förra veckans viktigaste fynd. Då påträffades sex stora nithuvuden (längst till vänster) tre rektangulära bleck med vackra ornament och sedan en remsölja (spänne) & bältet avslutas med ett remändebeslag (längst till höger). Dessa påträffades tätt tillsammans och de har sannolikt hört ihop. Vi kunde direkt konstatera att det var lämningar av ett svärdsgehäng (ett bälte till svärdet & skidan). Läderremmen har sedan länge förmultnat, kvar är endast de vackra beslagen. De stora nitarna har varit fästade i själva svärdsskidan och blecken har suttit på remmens framsida. Det vill säga, bältet har utgjort en praktfull syn. Detta är det första fyndet av ett svärdsgehäng från folkvandringstid i Sverige.
Nedan blecken utlagda med tre av de stora nitarna till vänster & remändebeslaget längst till höger.Underst visas en rekonstruktion av svärdsgehängets infästning i svärdskidan (exemplet är från svärdsfyndet i Högomgraven).
På onsdagen var det fullt pådrag. På eftermiddagen var både kulturministern och landshövdingen fullt upptagna med att gräva fram spännande fynd. På knä och med smuts under fingrarna grävde de båda med full entusiasm. Strax kommer landshövdingen att gräva fram en grop full med hästtänder och kulturministern kommer att gräva fram en bronslänk till en tygelkedja. Pressekreteraren, Sara (vänster i bild) kommer strax att gräva fram en svärdspärla. Så det var en dag – med full jackpott!
Nedan Lena visar upp ett nypåträffat bronsbleck. Därunder Lars och Lena på knä – grävning pågår.
Under eftermiddagen kommer kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth till årets utgrävning vid Offerplats Finnestorp. Bland annat kommer hon träffa Finnestorps vänner. Imorgon blir det utgrävning.
I morgon tisdag kommer kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på besök till Offerplats Finnestorp. Sedan på onsdagen kommer hon att delta i våra utgrävningar.
Återigen ett fyndkomplex som för forskningen framåt. Finnestorp är en plats – med fynd som gör betraktaren hänförd. Det är en återkommande upplevelse – men det är inte så ofta att en anhopning fynd för forskningen framåt på detta viset.
Nu idag – sökte Svante med sin metalldetektor längs Katebrobäckens dumpmassor. Ett gott stycke söderut – hördes ett svagt ljud i sökaren. Efter att långsamt grävt sig ner i de omrörda massorna dök det första praktblecket upp. Sedan nästa, sedan nästa etc. Men det är inte mängden som är det intressanta utan att det förefaller vara ett slutet fynd som härrör från ett bälte. Jag kommer att återkomma till dessa bältesbeslag – för det finns en serie spännande detaljer liksom vad bältet har använts till.
Så njut.
Till vänster spännet (söljan på arkeolog språk), till höger remändebeslaget.
Vi håller på och gräver meter rutor uppe på själva ön. När vi kommer ner i det tunna fyndlagret, så dyker det upp små, små långsmala fragment av hästtandsemalj. De är så små att de inte går att samla in, men de är klart skönjbara för ögat. Här i Finnestorp förefaller det, utifrån tidigare analyserat skelettmaterial, att man inte har ätit hästkött och sedan offrat matresterna. Här, i Finnestorp, pekar allt på att människorna endast har offrat hästar. Men frågan får stå öppen – varför finns det rester av hästtänder här uppe på land? Har det legat endast hästtänder här? Eller hela skallar? Vi kan inte ge något svar i nuläget.
Åsså, till gårdagens fynd. Igår grävde Anna och Gittan fram ett beslag som utgjordes av ett undre bronsbleck och ett övre ornerat silverbleck. Blecket är rektangulärt och har haft två nitar i respektive hörn. Längs silverbleckets ytterkant löper det en tunn ristad linje som dekor. I bleckets underkant finns fäst en liten ”trissa” eller en ögla till ett gångjärn. Vi kan också notera att blecket är avhugget. Ett kraftigt hugg som har fått den vänstra delen att lossna. Sedan ett ytterligare ett hugg. Denna gång inte fullt kraftigt, för nu höggs endast silverblecket (och ”gångjärns öglan”) sönder.
Vad är det för föremål? Vilken funktion har den haft? Detta rektangulära bleck har varit fäst i en läderrem med hjälp av de fyra nitarna. Sedan har det varit ett föremål (som i sin tur har haft en ögla som varit fäst i det rektangulära blecket). Spontant kommer jag på två olika funktioner. Den första är fästeplatta till ett peltehänge (som suttit på en rem under hästens hals). Vad som talar emot detta är att dessa har två ”öglor”, i vilken öglan fäst i peltehänget har varit infälld. Här finns endast spår efter en ”ögla. Så det mesta talar för att det beslag som suttit i krigarens bälte för att kunna fästa en pincett eller ett eldslagningsdon.
Nedan bild på beslaget, därefter Anna & Gittan
