Aktuellt

Vid schaktgrävningen i oktober (2010-10-13) grävdes för första gången ett längsgående schakt mellan bäcken och odlingsmarken i öster. Ut på den tuviga våtmarken – bar det iväg. En våtmark som nu präglades av frostnupna grästuvor. Med grävmaskinen från Björns Schakt visade vår förare Alf sin skickliga sida. Han tog den flera ton tunga grävmaskinen från odlingsmarken på Trävattna-sidan och sedan vidare ut över våtmarken. Ut tågade vi ända fram till bäcken. Med största lugnt förde han den larvförsedda maskinen över tuvorna. Tryggt tuffade maskinen fram över den våtmark som vi aldrig tidigare hade undersökt på något vis överhuvudtaget.

Första schaktet grävdes vid bäcken och direkt norr om forsknings-rutan som vi grävde under åren 2008-2009. Försiktigt grävde vi oss ner. Skopan hyvlade likt en osthyvel centimetertjocka skikt av de ovan liggande sand- och gruslagren som härrörde från gamla dumpmassor från bäck rensningen 1992. Vi avsökte varje nytt skikt med metallsökaren. När vi hade grävt fram det gamla vegetationsskiktet (som övertäcktes år 1992) undersökte vi de underliggande lagren med hjälpt av ett geologspjut. Efter att ha pressat ner spjutet, vridit det och sedan dragit upp det kunde vi få en profil av de underliggande lagren. Det finns en skåra längs spjutet och här fastnar sedimenten. Det innebär att i skåran finns en liten profil av de lager som spjutet har pressats igenom. Nu visste vi att det gyttjiga fyndlagret låg direkt under den avbanande ytan. Men ack, ack… Inga signaler från metallsökarna. När vi sedan grävde igenom fyndlagret visade det sig vara helt tomt. Inte ens spår från några hästtänder…

Sedan förflyttades grävmaskinen i riktning mot fasta land. Det vill säga tillbaka åt öster, i riktning mot Trävattna. Vi grävde små provschakt på två platser i våtmarksområdet mellan den ovan grävda gropen vid bäcken och fasta land på Trävattna. Den första låg halvvägs mot fasta hand. Nu grävde vi en grop som åter gick ner i de underliggande lagren. Vi grävde en grop här i mittpartiet. Därefter grävde vi ytterligare en grop som låg ännu närmare land. Sedimenten var för vattenfyllda för att kunna göra något annat än dessa begränsade grävinsatser. Men här i ”gropen mitt emellan bäcken & fasta land” fick vi ”lön för mödan”. Här låg samlat en koncentration av hästtänder, en agraffknapp samt ett fragment av ett prydnadsbleck! Nu vet vi att fynd förekommer, åtminstone halvvägs fram till torra land på Trävattna-sidan. Men de ligger utan samband till torra land eller några andra tidigare gjorda fynd.

Foto på hästtänderna, agraffknappen (med nitbricka) & metallblecket.

 

Nu på tisdag, den 2 november, håller undertecknad ett föredrag, kl. 19.00, på konserthuset  i Kinna. ”Guldets, sagornas och kungarnas tid – speglat genom offerplatsen Vännebo”.

Vännebo är samtida med Finnestorp. Även här har påträffats rikligt med vackra hästutrustningar. Platsen påträffades i slutet av 1800-talet i samband med jordbruksarbete. Oscar Montelius lät lösa in fynden först efter att det förgyllda peltehänget hade påträffats (se nedan). Denna offerplats skiljer sig mot övriga krigsbytesofferplatser eftersom denna inte är belägen i en våtmark. Här flankeras fynden mot en nutida sjö. Det finns mycket att säga om Vännebo, men det är bäst att stoppa här…

Nedan det världskända peltehänget från Vännebo. Vackert ornerat med stämpelornamentik & rosetter. Med mönster av bland annat stjärnor & figurer av två fågelhuvuden.

 

Under en intensiv och frostnupen dag grävde vi åter vid Finnestorp. Denna plats som återkommande ger oss nya överraskningar. Men platsen är oberäknelig, ibland  obegriplig. Vi tycker att vi har ett grepp på platsen – här borde det finnas -åsså finns det inget alls. Och så dyker det upp fynd 50 meter bort och utan sammanhang. Varför ja, det får vi fundera på ett tag. Vi kommer att summera årets undersökningar här på hemsidan de kommande veckorna.

Över frostnupna tuvor tågar vi mot nya spännade mål…

I onsdags grävde vi två schakt på mittytan (kring ”ön”). Ett schakt drogs åt väster mot Larv och ett åt öster mot Trävattna. Syftet med dessa grävmaskins grävda schakt var att få konstatera två antaganden. Det ena är att det västra området saknar föremål, på grund av vägbygget under åren 1902-1903. Då togs sandigt grus från denna del av våtmarken. Dessa grusiga sediment användes därefter som byggnadsmaterial i själva vägbanken. Något som vi kunde konstatera då vi grävde oss igenom denna gamla vägbank. Vilket vi gjorde under åren 2002-2003. Vid den nu genomförda schakt-grävningen kunde vi konstatera att lagerföljden var följande: överst gräs, därunder ett tunt jordlager och slutligen kom ett orört och fyndtomt lager. Med andra ord – lagren med fynd är sedan länge bortschaktat. Se mer längre ner under ”Aktuellt” under rubriken: ”Vi kommer att gräva i gamla schakt..” (23 juli 2010).

Schaktet på Trävattna sidan, förlades direkt öster om bäcken. Vi grävde oss ner genom gamla dumpmassor och sedan frilades det gyttjiga fyndlagret. Ytterligare två mindre provgropar grävdes mellan bäcken och fasta land åt öster. Hur gick det med fynden i dessa provgropar och vad säger denna grävning hur Offerplats Finnestorp skall tolkas? Ja, det återkommer jag till under nästkommande vecka.

Nedan – schaktgrävning – direkt öster om bäcken.

Mellan åren 1827 och 1864 påträffades alla de tre guldhalskragarna. Fyndet vid Färjestaden gjordes år 1860. Se nedan länk till en längre artikel om detta fynd. I denna artikel, skriven av Jan Peder Lamm, beskrivs som att ” Färjestadskragen får nog anses som det förnämsta av alla de fina konstsmiden som i vårt land finns bevarade från folkvandringstiden”. Och ”skiten som han (upphittaren) syftade på i rubriktexten visade sig vara ”det mest utsökta och värdefulla fornfynd som veterligen någonsin kommit fram ur den öländska jorden.”

Dessa halskragar, tillverkade av renaste guld, vet vi fortfarande mycket litet om. De har gett oss en serie frågor som vi inte har något svar på, som: Var och när är de tillverkade?, Varför har kragarna denna form?, Varför och i vilket sammanhang har de begravts?, Av vem och i vilka sammanhang har de burits? Vad betyder detta myller av figurer som finns på dessa kragar av rent guld?

Frågan är också: hurdan är relationen till de personer som har burit dessa guldhalskragar och till dem som vi finner offrade eller till de personer som utförde offren vid Finnestorp?

Nedan länk till Ölandsbladet och ett foto på Färjestadskragen. 

http://www.olandsbladet.se/index.php?id=15314&placid=6&template

 

 

Det finns en serie fynd som berör forskningen kring Finnestorp. Ett av dessa gjordes nyligen på Öland. Där det påträffades flera välbevarade exklusiva relieffibulor. Ett helt osannolikt fynd från 500 talet efter Kristus. Arkeologerna på Kalmar museum skriver: ”På flera platser runt om i borgen, troligen ursprungligen under golven i numera sönderplöjda hus från järnåldern, har praktfulla och exklusiva dräktspännen av förgyllt silver respektive brons lagts ner tillsammans med flera andra praktföremål av brons, silver och guld.” (Tack, Anna, W., för tipset).

Observera att detta fynd ingår i ett projekt för att förekomma rovgrävare inom Kalmar län. Så har man även gjort på Gotland.

http://arkeologiikalmar.blogspot.com/

http://www.ostran.se/nyheter/oeland/arkeologisk_sensation_i_sandby

http://svtplay.se/v/2144847

 

 

Åsså lite tillbaka blickar…

Skatten från Staffordshire (England) är intressant ur flera olika ”Finnestorps perspektiv”. Ett är att skatten innehåller metallbeslag till svärdshjalt (svärdshandtaget), svärdsskidor och i fyndmaterialet finns kanske också fragment från hjälmar. Krucifix av guld fanns också i skatten. Den framförda tolkningen är att svärdsföremålen härrör från vapen som erövrats efter ett vunnet fältslag. Det vill säga, dessa exklusiva föremål skulle ursprungligen suttit på fiendens svärd. Efter att fienden har dött vid fältslaget antas att vapendelarna har monterats av de ursprungliga svärden (för att ihopsamlas och att sedan ingå i denna skatt). Forskarna tror att föremålen kan vara från ett fältslag eller en ackumulation av erövrade svärds delar från en serie skilda fältslag. Ett tillväga gångs sätt som för tankarna till Finnestorp och platser som Sjörup (Skåne) och Djurgårdsäng (utanför Skara, Västergötland). Inget föremål, från Staffordshire, har ornament i Salins stil I (som i Finnestorp) utom endast i stil II. Skatten dateras till slutet av 500- och 600-tal.  Med andra ord något yngre än fynden från Finnestorp (Tack, Tomas S., för tipset).

Nedan bild på ”vendelkråkor” – – har de hört till ett peltehänge eller till en sköld eller sadel?? Kråkan /örnen – symbolen känner vi igen som Stil I – varianter i Finnestorps materialet. Men här är de i Stil II och är mycket snarlika de som påträffats i det vendeltida grav materialet. Samtidigt kan konstateras att de alla ingår i samma idé värld.

Missa inte att klicka på: ”Show as slideshow….”  njut och förvånas..

http://www.staffordshirehoard.org.uk/artefacts/gallery/?set=72157622378376316

 

Idag gjorde vi något riktigt spännande. Via Caj´s kontakter fick vi träffa Lasse och han förevisade oss ett av de mest spektakulära fynden som påträffats i Sverige. De är ett munbleck tillverkat av renaste guld. Känt från Antikrundan.

Dess yta är täckt av röda granater – allt utformat i ett underskönt formspråk, med likarmade kors, trappstegsformer m. m. På baksida finns en pärlbandsdekor. På framsidan finns en bård med djurornamentik. Vi känner igen motsvarande föremål från några ytterligt få platser – bland annat Sutton Hoo i England. I Västsverige har påträffats, vid Edsten (utanför Fjällbacka), en svärdsknapp framställd i samma teknik. Sammantaget så är det ett mycket exklusivt föremål.

När man håller ett sådant exklusivt föremål i handen blir man lätt darrig på hand. Det är sannolikt enbart vid detta tillfälle som man får chansen att hålla ett sådant föremål i sin hand. Bara detta att få väga dess tyngd i handen…. Ja, det var något speciellt.

Ett sådant här föremål sätter fantasin i rörelse. För vem? Givet av vem? Är det svärd av denna typ som personligen har delats ut av den frankiske konungen? Vem var i så fall denne krigare som fick ett sådant exklusivt svärd? Hur hamnade den i vår jord? Finns det mera och i så fall var? Frågorna hopar sig – men svaren förblir stumma…

Nedan ett mytiskt föremål – här ”tonar det fram ur historiens dimma”

 

I helgen reste medlemmar ur Fornminnesförening i Göteborg och besökte en serie kända och okända platser i centrala Västergötland. Temat framgår av rubriken. I ur och skur reste vi med buss. Men när vi gick ut på våra besöksplatser hade vi en blå himmel ovanför oss och solen sken i våra ansikten. I tre dagar i sträck upprepade sig denna väderlek. Under dessa dagar frossade vi i synliga och osynliga lämningar från denna turbulenta tidsperiod. Vi besökte bland annat Sparlösastenen, Finnestorp, Timboholm, Varola och fyndplatsen för guldhalskragen från Möne m.fl. platser. Vi kan återkoppla mer till denna senare.

Bilder – Förväntansfulla bussresenärer. Sedan regn när vi åkte buss. Därefter Timboholmskatten som rondellstaty. Nederst till höger – skylt med texten – Här hittades Möne kragen 1863 av torparen Johannes Andersson. En av Sveriges förnämsta fornfynd.

Mer bilder – se Fornminneföreningens egna hemsida: 

http://www.fornminnesforeningen-gbg.se/bildarkiv/sommarresa-till-vestergetland-2010.html

 

 

 

I samband med resan som jag gjorde till Polen – passade jag på att öppna upp en kontakt åt sydöst.  Undan för undan försöker vi utvidga vårt kontaktnät. Nu blev det över Östersjön. Tidigare, ”innan murens fall”, var det svårare med att upprätta kontakter i dessa områden. I detta område finns flera spännande fynd och fyndplatser. Området är bland annat känt för sina begravningar med hästar och hästutrustningar.

Att träffa Anna var en trevlig upplevelse. Speciellt, eftersom hon har skrivit om just folkvandringstid och gjort jämförelser mellan det baltiska området och sydskandinavien. Även Finnestorp fanns med i hennes studie.

Nedan en figur som visar exempel på likheter och skillnader inom undersökningsområdet (notera peltehänget från Vännebo – till vänster).