Aktuellt

Nu på tisdag, den 3/5, kl. 19.00 har Finnestorps vänner årsmöte.

Plats:  Trävattna hembygdsgård.

 Lite sent men här kommer information om föreläsningen kring Grönån & Finnestorp. Det är nu på måndag den 11. Föreläsningen tar upp två våtmarksundersökningar där det har påträffats föremål från kristi födelse och fram till ca 650 respektive 550 e.Kr.

Platser med helt unika föremål & nu ges en första tolkning av fynden från Grönån. Vad kan vi idag säga om denna plats & dess unika samling av träfynd?

Presentationen kring Finnestorp kommer att fokusera kring den religionsförändring samt den förändring som samtidigt sker i samhället. Helt unika fynd visar på nya tolkningar kring Oden samt djurornamentikens födelse..

Mer info kring plats & tid finns på Fornminnesföreningens hemsida – se nedan..

http://www.fornminnesforeningen-gbg.se/program/ferelesning-romersk-jernalder-folkvandringstid-i-vestsverige-utgrevningarna-i-finnestorp-and-grenan.html

 

Ursäkta att hemsidan inte har uppdaterats förrän nu. Men det är ett utslag av att jag har haft för mycket att göra.

Under 2009 avsöktes ett område strax utanför Trollhättan av med metalldetektor av en amatörarkeolog. Till att börja med påträffades några muskötkulor och en hästskor. Sedan dök en liten ihålig bronsfigur upp som endast var knappt 6 cm hög. Den har formen av en kvinna som står tätt ihop med benen och som håller båda händerna i bestämda positioner. Hon håller inte något i händerna också hon saknar huvudbonad. Hennes långa hår är utslaget och hänger över hennes båda bröst. Kroppsställning är också väldigt bestämd, såtillvida att vänster arm hålls vinkelrätt under brösten och höger hand över könet. Detta fynd blir ännu mer intressant när det konstateras att ytterligare en liten bronsstatyett är funnen tidigare i Västsverige. Denna hittades på gården Rom i den mellersta delen av Bohuslän. Denna är identisk på alla vis med statyetten från Trollhättan. Även denna var avbruten strax ovanför knähöjd.

Två likadana bronsstatyetter men vem skall hon identifiera? Nu vidtar en intensiv diskussion mellan Martin Skoglund – Lars Lundqvist – & mig. Efter ett par dagars e-post korrespondens står det klart. Hon representerar gudinnan Venus! Just denna gudinna återges med utslaget hår och med vänsterhanden i vinkel under brösten liksom med högerhanden över könet. Även benens position är densamma. Denna gudinna finns bevarad såväl som i form exklusiva marmorstatyetter som enkla lerfiguriner, som alla är daterade till 4-500 talen.

 Men hur & varför har dessa romersktillverkade figuriner hamnat här i vår Västsvenska jord?

Nedan till vänster Venus från Trollhättan. Till höger Venus från gården Rom (dvs Bohuslän)

Under till vänster en marmorstaty från 4-500 talet & till höger små figuriner av lera & ben (hittar ni de båda venus statyetterna i bilden?)

 

Fylgja tar oss från vetenskapens värld över till dataspelens fantasivärld. Hur gick då detta till? Jo, för ca tio år sedan grävde jag fram den största kultplatsen från bronsålder. Den utgjordes av ett flera hundra meter långt system av kokgropar som låg längs randen av moränåsen vid Stretered, Mölndal. Här flankerades den enorma anläggningen återkommande av ett spektakulärt naturscenario. Det är när solen går upp i öster och speglar sig i sjöns vatten. Så här har vi platsen där Tyra & hennes värld utspelar sig.

(mer att läsa kring kokgroparna i Stretered. Klicka på Rapport 2005:1 http://www.arkeologiuv.se/cms/arkeologiuv/publikationer/rapporter/uv_vast/uv_vast_rapport_2005.html)

 Projektledare, eller Creative Lead/Art Director är Charlotte Heyman & projektet drivs genom Mölndals museum. Allt finansierat genom Torsten & Ragnar Söderbergs Stiftelser. Och spelet handlar om:

 – När Tyra flyttar till ett nytt område med sina föräldrar, tror hon att det ska bli trist. Inga jämnåriga kompisar, inget att göra. Hon är tio år gammal och uttråkad. Hon drömmer kusliga drömmar om en kvinna med en korp på varje axel, drömmar som varslar som järtecken. Om eldar som brinner i natten och om en hotfull armé mot horisonten Kvinnan kallar på henne men hon hör inte vad hon säger. När Tyra får besök av en korp som återkommer varje dag, som är lik de från drömmarna, följer hon den ut ut över fälten och in i skogarna, lockad av skräckblandad nyfikenhet kring vad den kanske kan vilja henne. Efter ett tag blir Tyra besynnerligt trött. Hon försöker kämpa emot men sätter sig ner för att vila. Hon somnar intill ett träd…….. Tyra reser genom tid och rum till olika platser. På andra sidan väntar kvinnan som har kallat på henne…..

Här är länken till hemsidan om Fylgja: http://www.fylgja.se/

Nedan till vänster ses Tyra själv.

De andra rollfigurerna som också finns med i spelet ser vi underst, på julkortet. – Vi återkommer längre fram med mer info om Fylja

 

 

Nu i år tar vi och vidgar forskningsprojektet kring Finnestorp. Vi utvidgar inte i omfång utan till spännande kopplingar som är centralt kring begreppet krigsbytesoffer.

Ett återkommande tema kring krigsbytesofferplatser är frågan – var är slagfältet? För platsen för slagfältet får ses som en del i händelsekedjan. Först ett slag där fienden blir slagna, sedan finns det vapen och hästutrustningar att offra till gudarna. – Eller hur?

Men åter till den delikata frågan som ställdes ovan – var är slagfältet? Det är ju som sagt, nog så svårt att finna slagfält från 1600-talet. Och då kan ju vän av ordning fråga sig – hur lätt är det då att finna ett slagfält som är 1 500 år gammalt? Men vi har ju givetvis en kandidat! Det är trakten öster om Skövde. Här har inom ett avgränsat område påträffats ett stort antal eldslagnings stenar. För oss utgör de markörerna för själva slaget. För att starta upp ert intresse visas nedan tre eldslagnings stenar från området.

Nedan bild eldslagnings stenar från Bo Carlsson samling. Därunder bild på det förmodade slagfältet. Underst syns Ösan i vinterskrud.

 

 

Det påträffade trämaterialet vid Grönån hade en stor variation vad det gällde typen av föremål. Vid undersökningen grävdes fram – ”allt från avhuggna grenar, huggspån, halvfärdiga föremål liksom till synes färdiga föremål samt trasiga bruksföremål”.

En stor grupp av träföremålen kan kopplas till båt. Det är spant, årblad, träankare, förarbete till åra, talja och årtull. Fynd av båtar eller båtdetaljer är mycket sällsynta. De finns några få svenska exempel och de utgörs av Björke-, Tuna- och respektive Årbybåten som alla är formade som små snipor. Båtdelarna som hittades vid Grönån är flera hundra år äldre än flertalet av de ovan nämnda exemplen. Från Grönån har en årtull och ett förarbete till åra daterats till intervallet 20-380 e. Kr. I båtlänningen fanns ett något yngre fyndmaterial. Bland annat ett fragment till ett båtspant och en eventuell rorkult, vilka har daterats till tidsintervallet 410-650 e. Kr.

Det fanns också lämningar av en båtlänning (uppdragningsplats för båt). En större anläggning som, grovt sett, hade ett trattformat utseende med den breda änden åt söder mot ån (sett ovanifrån). Längst i söder, sammanstrålade alla rännor samman och för att sedan löpa gemensamt ner mot den forna åbädden. I norr förgrenade sig båtlänningen i fyra separata rännor. En av dessa sträckte sig ända upp på torra land. Rännans avslutning åt norr hade en mer ovanlig utformning som kan liknas vid en ”avgjutning” av en båtköl.

Ovan har nämnts att de äldsta svenska båtarna har varit av typen små snipor. Dessa har varit så lätta och så små att de lätt har kunnat dras upp på land för hand. Det förefaller som mycket osannolikt att man skulle göra sig besväret att gräva upp och sedan transportera bort all den lera som ursprungligen låg i rännan för att dra upp denna typ av småbåt. Dessutom hade dessa båtar inte någon riktig köl, utan en bottenplanka som inte sticker ut nämnvärt från båtskrovet. Utifrån rännans utformning förefaller det sannolikt att denna återger själva kölformen och förstäven till ett skepp som dragits upp på denna plats under vendeltid. Det skulle också passa in i förändringen av båtskroven vars intention var att kunna nyttja segeltekniken bättre. Som ett led i denna utveckling omvandlades båtskroven under vendeltid, på så vis att bottenplankan övergick till en utstickande köl vars syfte bland annat var att minska avdriften i sidled. Nämnas kan att Gokstadsskeppet hade en 0,3 m djup köl. Rännan vid Grönån som sträckte sig ända upp på land hade en maximal bredd av cirka 0,4 m och ett djup av cirka 0,2 m.

Bilder nedan: årtull detalj, årblad i profil, spant fragment övre delen & träankare fragment

 

På offerplatsen vid Finnestorp så gräver vi fram vapen- och hästutrustningar som härrör från dåtida krigsherrar. De har nog själva benämnt sig som kungar, även om detta ord har haft en annan betydelse och innebörd senare under historisk tid. På offerplatsen Finnestorp finner vi gång på gång guldskimrande föremål med vackra mönster. Flera av dessa är sannolikt tillverkade nere på kontinenten. Dessa verkstäder för ädelmetall låg sannolikt inom det romerska riket medan andra kanske var knutna till västgoternas domäner. Men det är en annan berättelse. För nu när arbetet med fynden från Grönån närmar sig avrapportering är även kunskapen om dess föremål som störst. En aspekt kring Grönån är att det förefaller finnas föremål som skulle kunna relateras till offer.

Det är tre fyndkategorier som skulle kunna utgöra lämningar efter offer. Det är träskålarna, det förmodade träsvärdet och brända sädeskorn. Det har tidigare påträffats offrade träföremål även på andra platser. Exempelvis så har en offrad träskål och en träask grävts fram vid Käringsjön. På de danska offerplatserna förekommer många fynd av denna typ.

Tillbaka till Grönån. Här finns ett flertal fragment av träskålar och en av dessa bär spår av svarvning. Men endast en skål var i det närmaste hel. Denna stod rakt upp och ner, när den grävdes fram. Troligtvis har den varit nertryckt i leran för att stå stabilt på åbotten. Träskålen är 14C-daterad till äldre romersk järnålder. I botten av skålen finns spår som fortfarande är skönjbara. Det är rester från själva tillverkningen och det förefaller som att det har skett med hjälp av ett redskap som bör ha liknat dagens stämjärn. Det har även gjorts makrofossil analys av sediment från den forna åbotten. Denna visar att det återkommande förekom brända sädeskorn i de analyserade proverna. De brända sädeskornen kan härröra från svedjning av åkermarken, men eftersom de påträffades i ån (det vill säga långt bort ifrån åkermarken) är det mer sannolikt att dessa är lämningar efter ett sädesoffer.

Sedan har vi ett märkligt föremål. Det är fragmentariskt men den bevarade delen har alla attribut som kännetecknar en dåtida svärdsklinga av typen spatha. Det gäller såväl utformningen som tvärsnittet liksom måtten. Men, både spets- och handtagsdel saknas. Därför går det inte med säkerhet att avgöra om den utgör resterna av ett träsvärd. Min tolkning är dock att det är ett träsvärd. Träsvärd förekommer på andra offerplatser. Ett sådant exempel är träsvärden från Vimose. I denna offermosse påträffades två träsvärd. Gemensamt för dessa förhistoriska träsvärd är att de saknar – s.k. huggskador. De förefaller alltså inte ha använts för att öva, eller leka med… eller för någon liknande praktisk aktivitet. Denna frånvaro av huggskador kännetecknar även svärdsklingan från Grönån.

Nedan foto på träskålen vid utgrävningen. Nästa visar träskålen under konservering (notera arbetsspåren i skålens botten). Längst ner visas träsvärdet och ett fragment som visar det spetsovala tvärsnittet.

 

 

Den forna åbädden invid dagens Grönå utgjorde en unik plats där träföremål från romersk järnålder, folkvandringstid och äldsta vendeltid har bevarats i upp till 2000 år! Vi kommer att studera dess fynd närmare under de kommande veckorna.

Vid Grönån saknas de stora praktföremålen av trä, som exempelvis påträffats vid Käringsjön. Där grävdes fram ett lock med inristade ornament och spår kvar av bemålning. Något liknande hittades inte vid Grönån. Men här i åbädden fanns desto större variation av träföremål och dessa vidgar bilden ytterligare, så att vår kunskapsbas ökas kring redskap, olika fordon som båtar & skepp samt landfordon som vagnar & kärror. Till detta kommer båtlänningen med dess rännor och spår efter dåtida skepp! Mer om detta nästkommande veckor.

Platsen Grönån är belägen norr om Göteborg och vi får färdas upp längs älven för att nå denna plats. Grävplatsen ligger mellan Älvängen och Lödöse. Utgrävningsplatsen är markerad på FMIS, Klicka på nedanstående länk: 

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

På fliken ”SÖK” skriv in under rubriken ”RAÄnummer” följande: Skepplanda 226. Klicka på sök och vips är ni fornlämningskartan. Skepplanda 226 – ”Grönån” – är skönjbar eftersom R-cirkeln är brunfärgad (de andra R förblir svarta). Till vänster finns också foton av några träföremål som vi påträffade vid grävningen. (Finnestorp finner ni genom att skriva Larv 121:1 i sökfönstret)

Nästkommande tema blir kring Sveriges äldsta trähjul.

Nedan FMIS med sidan där Grönån presenteras (Skepplanda 226)

 

 

Nu när vi har alla 14C- dateringarna klara kan vi konstatera att trähjulsdelen som hittades i samband med utgrävningen (2008) av den forna åbädden vid Grönån är ett halvt årtusende äldre än tidigare gjorda fynd i Sverige. Det äldsta som tidigare var känd är hjulfragmentet från Skirnäs i Småland. Den  småländska hjuldelen är 14-C daterat till vendeltid.

Vid Grönån grävdes fram ett segment av trähjulet. Dessa segment kallas ”löt” (se bild nedan). Löten består av hjulkransdel och ekrar samt dymlingar för infästning i de omgivande löt-segmenten. Hjulet från Grönån är från äldre romersk järnålder. Vi är tillbaka till en tid då det romerska riket dominerade den Europeiska kontinenten. När vagnen med vårt trähjul rullade runt i Skepplanda dalgången – ja då hade Jesus precis dött. Det ger lite hisnade perspektiv på det som vi gräver fram.

 Löten från Grönån har en hjulkrans som är tillverkad av ek. Ekrarna är lätt facetterade och de har tillverkats av det sega och tåliga träslaget – en. Vår löt har sannolikt bytts ut för att denna del av hjulet var utslitet.

Nedan foto på löten tillsammans med utgrävaren själv. Därunder – En rekonstruktion av ett dåtida hjul och vagn (Lagerås m.fl.). Underst – ett romerskt hjul. Notera att det har en slityta av järn.

 

 Det är inte varje dag som något hittar guldmedaljonger (på arkeologspråk – brakteat / betyder – tunt bleck). En sådan lycklig person hittade inte en utan två stycken guldmedaljonger i Trollhättan. Varav en hade runinskrift. Vilket är mycket ovanligt. Platsen har nu undersökts av Lödöse museum. Men Mats Hellgren från museet uppger att inget påträffades vid undersökningen.

Vad vet vi om dessa medaljoner – & speciellt kring de som är påträffade i denna del av Västra Sverige?

Generellt – Dessa brakteater är germanska kopior av dåtida romerska guldmedaljonger. Dessa romerska förlagor har ett motiv av själva kejsaren. Specifikt – Här i området kring den sydvästra delen av Vänern finns ytterligare ett antal fynd av dessa medaljonger. De bildar en egen grupp som har en egen stämpel- och punsidentitet. En av dessa ”Väner”-medaljonger kan kopplas samman med en medaljong från sydvästra Norge. Dessa likartade mönster, som bildar grupper, har tolkats som ”arkeologiska belägg” för skilda maktcentra. Utifrån ett sådant synsätt skulle det ha funnits ett regionalt maktcentra i denna nordvästra del av Västergötland under folkvandringstid. Ett maktcentra som skulle ha haft en koppling till sydvästra Norge.

 Vad vet då jag om denna plats?

Jo, den är belägen invid Göta älv. Spektakulärt beläget direkt nedanför Trollhättefallen. Kanske en av de mest magiska platserna man kan finna här Västsverige. Alldeles invid dånar Göta älvs vatten när det strömmar nerför vattenfallen. Själva fyndområdet är kraftigt omdanat eftersom Göta kanal går igenom området. Men lite vet vi från ett tidigare fynd som gjordes i samma område på 1800-talet (i samband med att kanalen grävdes). Då påträffades också en eller flera guldmedaljoner i trakten Trollhättan. Dessa fynd gjordes samma år som ett flertal guldföremål påträffades här — just vid slussen/kanalen/Göta älv. Enligt uppgifterna från den sistnämnda upphittaren påträffades dessa föremål i en våtmark! Och denna våtmark var belägen direkt invid älven & direkt nedanför fallen. Just här rinner älven förbi i ett majestätiskt lugn. Sannolikt är guldmedaljongerna även påträffade i denna våtmark. För vanligvtvis påträffas dessa medaljonger i – just det våtmarker. Nedan en länk till tidningsartikeln:

http://ttela.se/start/trollhattan/1.1019844-ovanliga-medaljonger-funna-i-trollhattan

Nedan – den ena av de båda guldmedaljongerna (brakteat). Denna har en runinskrift.