På offerplatsen vid Finnestorp så gräver vi fram vapen- och hästutrustningar som härrör från dåtida krigsherrar. De har nog själva benämnt sig som kungar, även om detta ord har haft en annan betydelse och innebörd senare under historisk tid. På offerplatsen Finnestorp finner vi gång på gång guldskimrande föremål med vackra mönster. Flera av dessa är sannolikt tillverkade nere på kontinenten. Dessa verkstäder för ädelmetall låg sannolikt inom det romerska riket medan andra kanske var knutna till västgoternas domäner. Men det är en annan berättelse. För nu när arbetet med fynden från Grönån närmar sig avrapportering är även kunskapen om dess föremål som störst. En aspekt kring Grönån är att det förefaller finnas föremål som skulle kunna relateras till offer.
Det är tre fyndkategorier som skulle kunna utgöra lämningar efter offer. Det är träskålarna, det förmodade träsvärdet och brända sädeskorn. Det har tidigare påträffats offrade träföremål även på andra platser. Exempelvis så har en offrad träskål och en träask grävts fram vid Käringsjön. På de danska offerplatserna förekommer många fynd av denna typ.
Tillbaka till Grönån. Här finns ett flertal fragment av träskålar och en av dessa bär spår av svarvning. Men endast en skål var i det närmaste hel. Denna stod rakt upp och ner, när den grävdes fram. Troligtvis har den varit nertryckt i leran för att stå stabilt på åbotten. Träskålen är 14C-daterad till äldre romersk järnålder. I botten av skålen finns spår som fortfarande är skönjbara. Det är rester från själva tillverkningen och det förefaller som att det har skett med hjälp av ett redskap som bör ha liknat dagens stämjärn. Det har även gjorts makrofossil analys av sediment från den forna åbotten. Denna visar att det återkommande förekom brända sädeskorn i de analyserade proverna. De brända sädeskornen kan härröra från svedjning av åkermarken, men eftersom de påträffades i ån (det vill säga långt bort ifrån åkermarken) är det mer sannolikt att dessa är lämningar efter ett sädesoffer.
Sedan har vi ett märkligt föremål. Det är fragmentariskt men den bevarade delen har alla attribut som kännetecknar en dåtida svärdsklinga av typen spatha. Det gäller såväl utformningen som tvärsnittet liksom måtten. Men, både spets- och handtagsdel saknas. Därför går det inte med säkerhet att avgöra om den utgör resterna av ett träsvärd. Min tolkning är dock att det är ett träsvärd. Träsvärd förekommer på andra offerplatser. Ett sådant exempel är träsvärden från Vimose. I denna offermosse påträffades två träsvärd. Gemensamt för dessa förhistoriska träsvärd är att de saknar – s.k. huggskador. De förefaller alltså inte ha använts för att öva, eller leka med… eller för någon liknande praktisk aktivitet. Denna frånvaro av huggskador kännetecknar även svärdsklingan från Grönån.
Nedan foto på träskålen vid utgrävningen. Nästa visar träskålen under konservering (notera arbetsspåren i skålens botten). Längst ner visas träsvärdet och ett fragment som visar det spetsovala tvärsnittet.
