Det påträffade trämaterialet vid Grönån hade en stor variation vad det gällde typen av föremål. Vid undersökningen grävdes fram – ”allt från avhuggna grenar, huggspån, halvfärdiga föremål liksom till synes färdiga föremål samt trasiga bruksföremål”.
En stor grupp av träföremålen kan kopplas till båt. Det är spant, årblad, träankare, förarbete till åra, talja och årtull. Fynd av båtar eller båtdetaljer är mycket sällsynta. De finns några få svenska exempel och de utgörs av Björke-, Tuna- och respektive Årbybåten som alla är formade som små snipor. Båtdelarna som hittades vid Grönån är flera hundra år äldre än flertalet av de ovan nämnda exemplen. Från Grönån har en årtull och ett förarbete till åra daterats till intervallet 20-380 e. Kr. I båtlänningen fanns ett något yngre fyndmaterial. Bland annat ett fragment till ett båtspant och en eventuell rorkult, vilka har daterats till tidsintervallet 410-650 e. Kr.
Det fanns också lämningar av en båtlänning (uppdragningsplats för båt). En större anläggning som, grovt sett, hade ett trattformat utseende med den breda änden åt söder mot ån (sett ovanifrån). Längst i söder, sammanstrålade alla rännor samman och för att sedan löpa gemensamt ner mot den forna åbädden. I norr förgrenade sig båtlänningen i fyra separata rännor. En av dessa sträckte sig ända upp på torra land. Rännans avslutning åt norr hade en mer ovanlig utformning som kan liknas vid en ”avgjutning” av en båtköl.
Ovan har nämnts att de äldsta svenska båtarna har varit av typen små snipor. Dessa har varit så lätta och så små att de lätt har kunnat dras upp på land för hand. Det förefaller som mycket osannolikt att man skulle göra sig besväret att gräva upp och sedan transportera bort all den lera som ursprungligen låg i rännan för att dra upp denna typ av småbåt. Dessutom hade dessa båtar inte någon riktig köl, utan en bottenplanka som inte sticker ut nämnvärt från båtskrovet. Utifrån rännans utformning förefaller det sannolikt att denna återger själva kölformen och förstäven till ett skepp som dragits upp på denna plats under vendeltid. Det skulle också passa in i förändringen av båtskroven vars intention var att kunna nyttja segeltekniken bättre. Som ett led i denna utveckling omvandlades båtskroven under vendeltid, på så vis att bottenplankan övergick till en utstickande köl vars syfte bland annat var att minska avdriften i sidled. Nämnas kan att Gokstadsskeppet hade en 0,3 m djup köl. Rännan vid Grönån som sträckte sig ända upp på land hade en maximal bredd av cirka 0,4 m och ett djup av cirka 0,2 m.
Bilder nedan: årtull detalj, årblad i profil, spant fragment övre delen & träankare fragment
