Forts … Motsättningen mellan minimalism och extrem detaljrikedom

Hoppas ni har det bra och njuter av solen, här kommer lite skön sommarläsning

Tillbaka till föremålsstudien. Artefakterna kan anhopas i olika grupper. De består av beslag och redskap som har tillhört vitt skilda utrustningskategorier, som exempelvis: magbälten, bältesväskor, betsel, sadlar, svärdsskidor, svärd, svärdsbälten och agraffer tillhörande klädedräkten etc. Föremål som direkt kan relateras till den beridna elitkrigaren.

Fysiska spår av dåtida elitkrigare

Att föremålen har tillhört en exklusiv elit framgår av att över 70 av dem är delvis förgyllda. Den rika förekomsten av förgyllda föremål funna i Finnestorp kan jämföras med fynd från den beridna eliten inom den europiska kultursfären. Liknande föremål finner vi till största delen i mycket enstaka praktgravar som har en utbredning från Högom i norr till Jakuszowize i södra Polen. Men det förekommer även enstaka föremålsfynd som har påträffats ända ner till Krimhalvön i Ukraina.

Utav Finnestorps stora samling av förnämt utförda föremål skall vi nu studera en utvald grupp, beslag till svärdsbälten och till hästbetsel. Beslag som är framställda och ornerade på ett snarlikt vis.

Vid närmare studie av blecken slås man av att många är täckta av en enastående ornamentik som är innehållsrik och varierande. Men innan vi går in på detaljer studerar vi först det övergripande intrycket som blecken ger betraktaren. Föremålen kännetecknas av en återkommande gestaltning som följer ett gemensamt tema. De karaktäriseras av täckande fält som är tudelade med förgyllda ytor respektive matta partier med niello. Genomgående för praktblecken är motsättningen mellan den yttre och omgivande matta grå ytan och den centrala guldskimrande och näst intill skinande ytan. Den sistnämnda har skapats av en guldlegering.

Uppenbart är att all ornamentik oftast är samlat inom det förgyllda partiet, men det finns avvikelser. Hos vissa bleck finns ett band bestående av ett enkelt triangelmotiv inom det matta niello fältet. De anspråkslösa stämpelsymboler står i kraftig kontrast till den ornamentikrikedom som förekommer inom det förgyllda fältet, där det finns en stor variation av vackra symbolmotiv. En generell iakttagelse av blecken är att inom det förgyllda partiet blandas återkommande flera olika figurelement. Vi känner igen detta hos exempelvis betselbeslagen.

Karaktäristiskt för dessa bleck är att dess ornamentik har åstadkommits genom att stämpla in varje enskild symbol. Detta har utförts med en puns, ett redskap som kan liknas vid en blyertspenna där själva spetsen hos ”blyertspennan” har utformats som en minimal stämpel. I punsens motsatta ända har man slagit till med en simpel hammare. Med en enkel knackning, så har – vips – stämpelns mönster överförts till silverplåten.

För mig är det en gåta hur smeden har kunnat utforma och framställa mönster som är så komplexa, detaljerade och precisa på en sådan minimal yta. Varje mönsterdetalj motsvarar endast några få millimeter.

Stämpelmotiven

Stämpelmotiven kan grovt delas in i flera olika grupper. Det finns de som är mycket enkla (exempelvis en halvcirkel, en punkt eller en enkel triangel) till de mer komplicerade symbolerna med motiv som utgörs av exempelvis en triangel med en cirkel/punkt i dess centrum, en triangel vars innersta parti är fyllt med lutande linjer eller med linjer som korsar varandra och andra varianter som har utformats med en större cirkel som i sin tur innehåller en/eller flera mindre cirklar i dess centrala parti.

De mest komplicerade stämpelfiguren har en kombination av flera olika stämplar som tillsammans bildar en komplex symbolik. Här sticker vissa stjärnmönster ut. Låt oss ta en närmare titt på ett dylikt exempel på ett pältehänge (se bild). Här ser vi en vacker stjärna. För att framställa stjärnan har de använts minst tre olika punsar. I centrum finns en stämpel vars form utgörs av en cirkel: Denna har i sin tur en inre cirkel. Ser vi till stjärnans strålar är de formade som långutsträckta, smala trianglar. Varje triangel har i sin tur gestaltats med två parallella linjer. Slutligen, ytterst på ”strålens utsträckta triangelspets” finns en fylld punkt. Sammantagen en mycket vacker figur. Vars alla detaljer ger blecket en exklusiv utformning.

Sammantaget kan vi se att förgyllningen och den överdådiga stämpelornamentiken får blecken att inte bara skina utan rent av gnistra i solljuset.

Varför denna överdådiga detaljrikedom? Det tar jag mig an nästa gång tills dess hoppas jag att ni njuter av sommaren.

/Bengt Nordqvist