Sveriges Historia.. Bengts kommentar – Ris

I förra inlägget kunde jag konstatera att den fungerar utmärkt som läsebok.

Men hur är det med påståendet om ett -”oundgängligt referensverk? Det är nu som problemen tornar upp sig. För det går inte att avgöra vad som är Stig´s egna tolkningar och slutsatser kontra vad som är forskarnas (dvs de ursprungliga fakta som Welinder har använt sig av för att skriva sitt historieverk). För här blandas fakta och läsäventyr i en egen blandning. Låt mig ta ett exempel när han skriver om Finnestorp:

”..att en här av hunner eller heruler, en asiatisk och en germansk  folkgrupp, både historiskt och välkända från slutet av 300-talet efter Kristus och mytomspunna, har blivit besegrad i Västergötland och att dess vapen offrats av de segrande västgötabönderna i vattnet vid Finnestorp. Ett hunnerslag på Varaslätten på 400-talet är en rolig idé. Utifrån de nordtyska och danska fyndplatserna går det att få en nyktrare uppfattning om hur stora härar som var i rörelse och varifrån och vart de rörde sig..”

Hur skall detta påstådda hunnerslaget på Varaslätten och den därpå följande offer ritualen vid Finnestorp tolkas? Enligt Stig är denna skrivning tagen från tolkningar som härrör från västgötska lokalforskare (sid 278). Jag har försökt att ta reda på var dessa skriftliga uppgifter finns publicerade men jag är inte riktigt klar över hans källor. Jag vet inte, men här har vi vad jag misstänker en blandning av tidigare forskning av bl.a. Nordgren (som diskuterar kring heruler, ostrogoter och hunahären) som sedan har mixats samman med vad jag tror är Stig´s egna tolkning. Själv ser jag det som olyckligt eftersom hans påstående om ett Hunnerslag på Varaslätten är helt ogrundat och det riskerar att förlöjliga all forskning kring all järnålder som berör Västergötland.

Sedan vill jag göra alla läsare av boken uppmärksammad på att texten är full av faktafel. Jag kan inte redovisa alla. Jag skall bara ta upp tre exempel som finns på sidan 278. Ån som rinner förbi Finnestorp heter inte Tidan, utan Lidan. De brända benen låg inte runt, utan i eldstaden. Benen låg inte utefter – utan de låg i lagret under träbryggan (dvs åldersmässigt åtskilda) etc Med detta vill jag göra läsaren uppmärksam på följande – låt er inspireras och fascineras – läs och njut, men vill ni ha fakta – då måste ni gå till de ursprungliga publikationerna. Nu tog jag bara ett Finnestorpsexempel -men detta är ett återkommande problem i denna verk.

Min något kritiska hållning grundas inte på att jag personligen känner mig missgynnad. Stig har frikostigt öst ur olika alster som jag har publicerat under åren. Det går inte att undvika att jag får en känsla av – ”att se mitt 30 åriga arkeologiska liv passera förbi”. Där finns resultaten från grävningar och forskning kring stenåldersboplatser som Trollåsen, Skatmossen, Lygnenboplatsen, Huseby klev, Balltorp, kultplatsen vid Stretered och offerplatsen vid Finnestorp, så även min avhandling ”Coastal adaptions..”

Så låt oss summera upp. Vad var det som det stod på omslaget?

”Detta är det mest ambitiösa historiesatsningen som genomförts i Sverige på ett halvt sekel.. ..kommer att fungera som ett fascinerande läsäventyr… ett oundgängligt referensverk..  ..I den här boken möter läsaren förhistorien på ett nytt sätt..  .” Ovan gjorda axplock står dock i kontrast till vad författaren själv skriver i sin inledning. Jag vill avslutningsvis påminna läsaren om Stigs egna ord:

”Detta är ingen lärobok. Det är ingen uppslagsbok heller. Visserligen är det mesta som står i den sant, men här står inte hela sanningen…Boken är min läsebok…”