Vi som lever nu glömmer gärna bort att vi också lever i historien. En historia som pågår här och nu. Varje människa bär i sin tur på sin egen historia. Jag har min och du har din. Inte minst våra föräldrar och far-/morföräldrar kan ta oss bak i tiden. De i sin tur kan berätta historier om sina föräldrar. Låt mig bara ta ett exempel.
Far min berättade att min farfars bror som tog sig över till USA och sedan vidare till Alaska för att leta guld. Detta skedde i början av 1900-talet. Min farfars bror tillhörde de fåtaliga som också verkligen hittade guld. Min far berättade för mig att han aldrig glömmer (när han själv ”var en tvärhand hög”) när hans farbror kommer gående längs järnvägsspåret – iförd sin hatt och långa svarta läderrock. I hans midjebälte hängde två långsmala lädersäckar fyllda med guldsand. Denna historia hade jag i minnet när jag var över till Seattle för ca 10 år sedan. Här i Seattles äldsta stadsdel fann jag ett museum – guldgrävarmuseet! Så, jag går in genom dörren och vad står inte i en monter – Jo, en man iförd hatt, och lång svart läderrock. Vad hängde vid hans midjebälte – jo två långsmala lädersäckar! Jag kände hur alla håren på min kropp stod rakt ut. Ok, här finns mycket att berätta – men jag skall bara runda av med att efter museibesöket tar jag en titt i telefonkatalogen om det fanns några som hette Nordqvist i efternamn – här i Seattle. Då kom nästa chock – flera sidor Nordqvist fanns där- fler än i Göteborg. Det genererade en smärre chock. Så många Nordqvistare – här – ja jag blev helt blockerad.
Vad vill jag ha sagt med denna lilla historia. Jo, jag kommer att kunna berätta historier för mina barnbarn händelser som jag i min tur har hört. Där vissa går tillbaka 100, ja i vissa fall 150 år tiden. Samma gjorde människorna även under folkvandringstiden och vikingatiden. Självklart har man suttit i sina vikingatida hallar och berättat sina historier om när farfars far eller farfars farfar var nere och slogs med och mot hunner, longobarder, franker och bysantinare.
