Låt oss först tänka tillbaka. Offerplats Finnestorp – Här offras spektakulära ryttarutrustningar och vapen under tidsperiod som sträcker sig från slutet av 300-talet och en god bit in i 500-talet. Dessa individers historia slutar definitivt – här i våtmarken. Men deras personliga historia startar absolut inte här.
Utifrån de fynd som gjorts här i Finnestorp, så kan vi se likheter med andra föremål. Men denna gång tar vi oss an en föremålsgrupp som relieffibulor. Dessa spännen bar av kvinnor. Den höll samman hennes mantel likt en stor säkerhetsnål. Spännet var placerat vid axeln. Dessa spännen finns spridda över stora delar av den europiska kontinenten, förutom inom det franska riket. De sistnämnda var kristna och bar inga hedniska symboler på sin klädedräkt.
Däremot förekommer det relieffibulor i den nordliga delen av Italien (se nedan). Kanske dessa föremål skall sättas i samband med Longobarderna. När vi tittar närmare på detta spänne kan vi se att de har samma grunduppbyggnad. Det vill säga två plattor som hålls samman av en bygel. Den nedre plattan kantas också av fåglar som böjer sig ner med sina krumma näbbar. I spännets nedre del finns ett djurhuvud. På båda dessa föremål ser vi samma tema men det återgivits på något skilda vis.
Detta är mitt tema – ”Kontakten Sydskandinavien & Bysans/Västrom” – vid det Nordiska Bysantiska Nätverket som har ett seminarium i Uppsala under denna vecka. En ”vän av ordning” kan ju ställa sig frågan – Vad kan en forskare som arbetar med en fyndplats som offerplats Finnestorp, ha något att göra med Bysansstudier? Med här visas relieffibulorna som ett exempel av flera – på denna nära kontakt som fanns över det dåtida europeiska rummet – och exemplen är fler än vad de flesta kan anta.
Nedan en relieffibula från Toscana och en från Norge.
