Första grävdagen. I går kom 43 mm regn – det sätter sina fuktiga avtryck när man gräver i en våtmark. Men det hindrar inte oss. Det är mycket att ta i när man startat upp. Gräs som skall slås ned, spångar som skall läggas ut, redskap som skall köras fram…
Men vi hann börja så smått. Vi tog ett första grävtag med grävmaskin allra längst i väster. Bort med grässvålen, fram med en ”fräsch jordyta”. Sedan fram med detektorn. Tillsammans med radio och TV undersöker vi en mycket kraftig signal från metalldetektorn. Vad är det som ger en så vacker signal. Är det järn? – Nej, det låter mer som brons. Mödosamt tar vi oss ner i i lagret som nu börjar fyllas med tillströmmande vatten. Nedrans också, vi tar bort de mesta med ett skoptag med grävmaskinen. Gräver mer med grävsleven, fram med metallsökaren igen. Nu har signalen förflyttat sig! Obs det är något litet som ger en kraftig signal. De är lite oroväckande. Men så efter att ha grävt försiktigt med handen dyker föremålet upp. Litet, tunt och runt – ett mynt från år 1897. Passar väl in bilden av att någon av vägarbetarna har tappat ett mynt som hann bli 5-6 år gammalt när det borttappades. För vi är ju i detta parti som de tog grus och sand år 1902-1903. Historiens vingslag – även om det inte var så glamoröst.
Nedan ett foto på 1 -öringen från år 1897
