Författare: admin-finnestorp

Generaliserat, är det i två vitt skilda sammanhang fynden har påträffats på offerplatsen. Det är dels sprida föremål, dels föremål ansamlade i offergropar. Fynd som är vitt spridda har jag redan berättat en del om, så nu tänkte jag berätta lite om offergropar.

Offergropar påträffas utspridda över hela området och placeringen av dem skiljer sig åt i landskapet. På ön, längst i norr, påträffade vi en grop som var tätt packad med hästtänder, medan de andra groparna förefaller ha legat precis under den dåtida vattenytan. Offren i groparna skiljer sig åt från de offer som är vitt sprida i offermarken. Det förefaller som om dessa offer är gjorda med stor vördnad. I gropar, placerade under dåtida vattenytan, återfinner vi endast beslag tillhörande betsel och svärdsbälten. Föremålen har vid placering i groparna suttit kvar på deras läderremmar och inte slagits sönder, som annars är en vanlig företeelse på platsen. En gemensam nämnare var att i dessa gropar var uppsättningarna av beslag kompletta för ett helt bälte eller betsel.

Tre grävstrategier
Vi har grävt ut offergroparna på tre olika sätt. Till en början visste vi inte att det fanns offergropar. Vi hade stundtals urusla grävförhållanden och vid första undersökningen av ansamlingar av föremål strömmade vattnet in. Vattnet blev grumligt och sikten blev väldigt dålig. Men vi grävde ut dessa på sedvanligt vis genom att gräva ut lagren och dess innehåll. När vi anade att metallbeslagen var ansamlade i en grop, förändrade vi vår grävstrategi inför nästa gång vi påträffade offergropar.

Den nya strategin gick ut på att gräva bort den omgivande jorden först, kvar fanns då bara gropen,” som en klump” innehållande sediment och beslag. Nästa steg var att försiktigt spola bort sedimenten med hjälp av vatten. Sedimenten rann i väg samtidigt som metallbeslagen spolades fram. Kvar låg de frilagda beslagen. Föremålen visade det sig då vara positionerade. Med denna grävstrategi kunde vi se att beslag och minisöljor låg i en bestämd ordning. Vilket klargjorde att ett komplett betsel hade lagts ner i gropen. Läderremmarna hade tynat bort, men metallbeslag och söljor låg kvar på sin ursprungliga plats. Då bestämde vi oss för en ny grävstrategi inför eventuellt nya fynd av offergropar.

En tredje variant för att ta fram de offrade föremål var att ta in hela offergropen som ett preparat. I nästa uppslag kommer vi följa ”preparatets resa”.

Ha en go sommar

Bengt Nordqvist

Offerplatsen är en komplicerad plats och det har gått åtskilda århundraden sedan den var helig. Som arkeolog finns det några saker att ha i åtanke när vi arbetar med förhistoriskt material och en sådan aspekt berör i vilket sammanhang/kontext fynden påträffats.

Vi fortsätter titta lite närmare på ön i norr och området runt den. Förutom de anonyma skärvor av järnålderskeramik och de fragmentiserade hästtänder, som vi berättade om i förra inlägget, förekom det även rester av små eldstäder och föremål så som exempelvis munbleck, svärdspärlor och tygelkedjor, sprida runt ön.

I området norr över mellan ön och Lidan påträffades det rikligt med fynd. Djupt i leran påträffades skelettdelar av häst, enstaka skelettdelar av människa och ett fåtal metallföremål. Alla föremål låg utspridda utan någon ordning. Beteendet att sprida ut föremålen utan någon ordning är något som skiljer Finnestorp från de danska och nordtyska offerplatserna. Här i centrala Västergötland har många metallbeslagen demonterats från dess ursprungliga plats på ett svärd, sadel etc. och därefter offrats i våtmarken. Men det gäller inte alla föremål.

Nästa gång tänkte jag berätta om offergroparna som förekommer i Finnestorp.
/Bengt Nordqvist

En massa frågor dyker upp, men jag skall göra mitt bästa och svara på dessa. Finnestorp ligger i landskapet Västergötlands mitt. Platsen är belägen i ”korsningen” mellan tre olika härader (nästan). Platsen ligger (nästan) i ett tre socknar möte.  Alla offrade föremål har påträffats längs Katebrobäcken, som mynnar ut i ån Lidan. Bäcken rinner mot norr som är en kraftfullt mytisk/mytologisk indikator. Platsen ligger i ett möte mellan Västergötlands tre skilda naturtyper. I väster finns lerslätten och i nordost finns kambrosilur samt i öster/sydöst finns grus-moränmarker.

Om man lyfter blicken och ser ur en arkeologisk synvinkel så kan man notera att i väster finns samhället Larv med dess storhög och resan därifrån till Finnestorp kantas av gravhögar, domarringar och stensättningar.

Ligger själva offerplatsen i ett vakuum? Svar ja eller kanske ett nej.

Vad vet vi om denna plats? Platsen är en tystlåten berättare. Men låt oss starta med frågan – när ser vi arkeologiska belägg för att människor offrar på platsen?

Vi hamnar då i bronsålder- Det är en ”nål” som är tillverkad i brons. Nålen är ett föremål som ingått i den dåtida klädedräkten. Vi kan också se att det senare sker människooffer. Förekomsten av offer verkar ha sin början kring Kristi födelse, men de stora offren sker först under folkvandringstid.

Öarnas offerplats
Området domineras av Katebrobäcken och Lidan. Om man lyfter blicken kan man ana att det i våtmark funnits fyra förhöjningar – öar ”i detta träsk”. En annan intressant aspekt är? – vad påträffade vi på öarna och vad fann vi kring dessa?
Knappt märkbara har de stuckit upp ur våtmarken och varit en central del i kulten.

Låt oss ta en titt på ön längst i norr, som är placerad närmast Lidan och väster om Katebrobäcken. Vad kan denna berätta för oss? Förutom anonyma skärvor av järnålderskeramik var ytan ”täckt” av fragmentiserade hästtänder. Något liknande kunde inte ses hos någon av de andra öarna.

Vad fann vi mer? Fortsättning följer…

/Bengt Nordqvist

Västergötlands guldålder är folkvandringstid. Under 400-talet var enorma mängder guld i omlopp i Europa på grund av oroligheter och krig. Romarna betalade årligen hunnerna för att slippa plundring. Delar av ”vårt” guld har säkerligen sitt ursprung i detta ”hunnerguld” eftersom nordbor gjorde tjänst både hos romarna och hunnerna. I Skandinavien saknades en penningekonomi ända in i 1000-talet e.Kr. Metallens värde låg enbart i vikten och därför smälte man om de importerade mynten till smycken, spiraler, tenar eller tackor i varierande storlekar. Alla med bestämda vikter. Det mesta av det guld som bevarats till vår tid har sådana former. Guldet är mycket rent och ofta har det en halt på 23 karat. Även smycken användes som betalningsmedel. Det framgår av deras vikt att de är anpassad till det romerska viktsystemet. Ägaren till en fingerring kunde därför lätt kontrollera en uppvägning eller de vikter som en handelsman användes sig av. Han bara drog av sig ringen från sitt finger och la den i vågskålen. Smyckena fungerade alltså både som passiva förmögenheter, som lätt kunde användas som betalningsmedel vid behov. Sönderhuggna hals- och armringar är tydliga tecken på detta.

Guldmynt spelade till vardags en underordnad roll under romersk tid i det ekonomiska systemet inom romarriket. Guldmynten blev och förblev ett politiskt medel snarare än ett primärt ekonomiskt maktmedel. Guldet var begränsat till enstaka kapitalägare och för statens finanser. Guldmynt var därför kraftigt laddade med prestige och användes främst i fjärrhandel eller som handelsvara i till exempel gåvohandel – som tributerna till hunner, östgoter med flera. Guldmynt, aurei och senare solidi, förblev statens och överklassens särskilda maktmedel, närmast att karaktärisera som ”special purpose money” än ett medel i ett reguljärt betalningssystem

Fram till Vendeltiden var östeuropa och flodvägarna mellan östersjön och svarta havsområdet kontrollerat av germanska folkslag /stammar. För nordbornas kontakt med den klassiska världen, speciellt den östra delen av det romerska imperiet, var detta av största betydelse. Här i Norden var man tvungen att importera alla andra metaller än järn, vilket innebar att allt guld och silver måste importeras söderifrån.

Forskningsmässigt har det tidigare varit svårt att forska kring svarta havsregionen på grund av de politiska förhållandena som rådde efter 2:a världskriget. Detta har inneburit att det är först i senare årtionden som det har stått klart hur stor betydelse som östra Europa har utgjort för att förmedla klassisk kultur till Norden.

Den absoluta huvudströmmen av allt det guld som cirkulerade i ”Germania Libera” härrör från de romerska guldreserverna. En stor mängd guld flöt ut i form av mynt från den romerska gränsen. Andra romerska guldsaker påträffas sällan i Norden. Ett intressant mönster är ju fler solidus mynt det finns i ett område – desto färre vidarearbetade guldföremål påträffas i regionen. Guldet, i form av ringar etc, på det svenska fastlandet har haft solidus mynt som råvara. Medan det är mer vanligt med bara solidus mynt på de båda öarna Öland och Gotland.

Mynt- och guldskatterna representerar inte någon personlig egendom utan de utgör kungaskatter. Det innebär att solidi- och guldskatterna i Sydskandinavien verkligen och bokstavligen representerar regionala, politiska och administrativa centralorter eller centralbygder.

I Norden finns inga tecken på reguljär marknadshandel med värdemetall som betalningsmedel under romerska järnålder eller folkvandringstid. Samtidigt kan vi konstatera att under 400-talet e. Kr. strömmar stora mängder guld ut över Europa. En ansenlig mängd av detta guld når även till Västergötland. Över 16 kg guld har påträffats i detta landskap.

Litteratur referenser presenteras i slutet av de kommande inläggen.

God fortsättning

Bengt Nordqvist

Ytterligare ett år har gått och i höst har vi arbetat med att lämna i väg fynd till Västergötlands museum och arbetat vidare med rapporten över fynden.

Vi har även lämnat över två låder med rapporten för utgrävningarna 2000-2012, som kommer att finnas till försäljning på museet.

Vi vill passa på att tacka alla som följer oss och önskar er ett gott 2022!

/Stiftelsen Offerplats Finnestorp

Se filmen från Västergötlands museum:

Finnestorp till våra samlingar

I fyndmaterialet från Finnestorp finns en stor mängd förgyllda beslag till betsel. De är rikt ornerade med stämpelornamentik. Många av de återkommande mönstren utgörs av stjärnor, rosetter, rader av punkter, halvcirklar och pyramider etc.

Så låt oss ta en närmare titt på ett av dessa beslag.

Ovan ser vi ett tygelbeslag – frontalt och från sidan. Nedan finns ett uppförstorat parti av blecket. För att få en närmare beskrivning har jag kopierat den beskrivande texten som är ett utdrag från manuset ur den kommande fyndpublikationen – Fynden i Fokus:

Betsel Bett beslag, Lnr. 663
Material: Brons, silver och förgyllning.
Konstruktion: Ett tygelbeslag som har utformats som ett rektangulärt bleck. Det består av en undre stabiliserande bronsplåt med ett övre tunt, förgyllt och rikt ornerat silverbleck. Beslaget har en utsträckt rektangulär form. I de fyra hörnen finns hål för nitar som är avsedda för tygels läderrem. Ena kortsida övergår i ett smalt ringformat bleck som har omslutit betselringen. Denna del av beslaget har varit täckt av ett enkelt silverbleck.
Ornament, gestaltning: Beslaget har ornerats med ett yttre matt yta i niello och ett centralt glänsande parti som är exklusivt utformat. Silverbleckets förgyllda yta är helt täckt av stämpeldekor i Sösdalastil. Stämplarna utgörs omväxlande av rosettmönster, trianglar med mittpunkt samt punktformade linjer. Rosettmönstret har formats med fyra ovala stämplar som positionerats i rosettform (se bild nedan). Kombination av ett matt grått fält som inramar det förgyllda partiet, är ett sofistikerat sätt förstärka det imponerande gyllene intrycket.

Mönstren har tillverkats av små smala punsar. Den enskilda stämpeln är ofta högkvalitativt utförd. Vissa stämplade pyramider har även ett inre mönster bestående av en punkt alternativt en cirkel eller flera snedstreck. Men de enskilda stämplarna är så små att deras fina mönster blir skönjbart först efter att de har förstorats upp i en betydligt större skala. Ser man dessutom till att de endast är några millimeterstora är det obegripligt hur dessa stämplar har kunnat tillverkats. Jag är osäker om liknande verktyg kan framställas för hand idag. Förutom detaljrikedom, så är beslagen ”översköljda” av stämpel på stämpel. Alla tätt placerade. Inom de förgyllda partierna är de enskilda dekormönstren så tätt placerade att det inte finns något möjlighet för ytterligare stämpelmönster. Det förefaller som att de har varit ”rädda för tomrummet”. Denna stil kan förknippas intimt med uttrycket horror vacui, ”rädsla för tomrummet” (se wikipedia ”Den grekiska antikens konst”).

Sammantaget ger de ett intryck av gyllene, glänsande, gnistrande och verkligen ett respektingivande intryck. Hästar med glimmande gyllene utrustningar måste ha imponerat på sin samtid.

Låt oss titta närmare på beslagets enskilda punsdetaljer. Låt oss beskriva mönstret genom att gå från kanterna in mot centrum: ”Det mattgrå partiet har en linje med ”pyramider med inre punkt”. Dessa är placerade in mot det förgyllda partiet. Det yttre partiet inom förgyllningen utgörs av en linje med punkter. Därefter en linje med pyramid innehållande inre punkt. Linjen möter motvänd en linje med pyramider innehållande inre punkt. Tillsammans ger de ett intryck av ett ”blixtlås-format” mönster. Därefter kommer ånyo en linje med punkter. Dessa punktlinjer bildar avgränsningslinjer gentemot symbolmotiven. Påföljande mönster utgörs av rosetter bestående av fyra ovaler. Därefter återigen en punktlinje. På nytt mötande pyramidlinjer med inre mittpunkt som bildar ett centralt ”blixtlås-format” mönster. Tillsammans ger de i det närmaste ett 3-dimensionellt intryck.

Jag vill återigen påminna er att jämföra denna uppförstorade bild med det ovanstående i naturlig storlek.

Nästa Guld, guld – tonvis med guld

/Bengt Nordqvist

Det kan låta orimligt, men det är sadelbeslagen som indikerar vilka betsel de beridna krigarna har nyttjat.… Absurt kan det tyckas .. men fortfarande lika sant..

Så, låt oss ta en närmare titt på ett av dessa beslag..

Vi kan se hästens olika karaktärsdetaljer. Vi ser mulen och ögonen, men noterarar ni att hästens hals är försedd med dubbla halsringar? Eller är det helt en guldhalskrage? Guldhalsringarna är skulpturalt utformade. Men det som också är tydligt återgivet är avbildningen av ett betsel. Ser ni korsformen och det tvärgående bandet över mulen?

Var har vi sett detta tidigare?

Jo, givetvis från ryttargraven i Högom.

Till min glädje kunde jag också konstatera att mitt barnbarn Timea hade ett snarlikt betsel på hennes häst…

Bengt Nordqvist

Säregen utformning

Av de tre exemplaren från förra blogginlägget, ska vi titta närmare på denna lilla bronssölja som ser väldigt anspråkslös ut.

Med en närmare titt, så kännetecknas beslaget av att nitplattan är rektangulär. Den har spår av en nit som i sin tur har varit fäst på en läderrem. Söljan saknar nålen (tornen). Själva bygeln har en väldigt säregen utformning. Den är skålformad och bygeln är väldigt kraftigt utformad i relation till söljan i sin helhet.

En enkel arkeologisk metod för att klargöra ett föremåls kunskapsinnehåll är att söka efter snarlika motsvarigheter. Så frågan man kan ställa sig är – finns det någon parallell till denna anspråkslösa sölja? Och i så fall vart skall man vända sig för att söka efter ett liknande föremål? En sådan jämförelse skapar möjligheter att tidfästa föremålet och dess funktion.

Tänkbara referensfynd är att söka bland de föremål som påträffats på samtida offerplatser eller i gravar. Praktgravar förekommer i enstaka fall och är glest utspridda över kontinentala Europa. Ingen av dessa fyndplatser innehåller liknande minisöljor.

Ja, då återstår egentligen bara en fyndplats. Men då måste vi ta oss norr över.

Stora likheter

Utanför Sundsvall finns Högom med dess rika kammargrav. Högom graven är den enda fyndplatsen i norra Europa med föremål som tillhört en folkvandringstida beriden krigare. När vi forskar kring Finnestorp så finns det många skäl att återkomma till denna grav och dess fynd.

Vid Högom har det grävts fram beslag och andra föremål till hästar samt vapen och krigarens personliga utrustningar. Graven är viktig ur ett Finnestorps perspektiv för att den är undersökt med en osedvanlig noggrannhet och skicklighet. Bevarandegraden är exceptionell eftersom exempelvis beslagen påträffades tillsammans med de läderremmar som de hade blivit fastnitade med för 1 500 år sedan. Fyndomständigheterna kommer att hjälpa oss i våra fortsatta tolkningar av många skilda fynd.

Ett av problemen med Finnestorp är att de flesta föremålen ligger utan samhörighet (kontext). Exempelvis så påträffas svärddetaljer som enskilda beslag. Det vill säga svärdsskidans beslag (munbleck, doppskor etc.), har grävt fram skilda från varandra och inte som en komplett svärdsskida. Därför är andra fyndplatser som har svärdsskidan bevarad i sin helhet väldigt viktigt för tolkningen av föremålen från Finnestorp. Detta gäller även vårt minimalistiska beslag med dess säregen utformning.

Så, låt oss jämföra vår lilla sölja med en liknande från Högom och vad innebär detta?

• 

• 

Vilken funktion har då minisöljan haft?

Här och nu kommer vi titta närmare på krigarens personliga utrustning. Krigaren har haft ett midjebälte. På bälte har det funnits en komplett utrustning för en beriden krigare så som dolk, miniväska, skinnpung, pincett, eldon med mera.

Det mest sannolika är att vår minisölja också har varit en del av en dåtida utrustning. En närmare studie visar att väskan, som sitter på bältet och som innehållit kammen, har förslutits av en liten minisölja. Söljan på väskan har samma utseende som vår minisölja. Därmed sluts cirkel. Vi har funnit en direkt motsvarighet som visar söljans praktiska funktion. Vi kan även konstatera att söljan är från tidsperioden 500 e. kr.

Ha en go sommar

Bengt Nordqvist

Undan för undan växer en bild fram av beridna elitkrigare som rört sig ut över det dåtida Europa. Dessa krigare förefaller ha haft en serie identifierbara attribut. Ett sådan kännetecken skulle kunna vara exklusiva guldskimrande hästutrustningar. Med denna uppfattning kan vi söka oss vidare.

Men först, hur var det med det runda betselbeslaget (fig 1 och Fig 3, i förra inlägget) med en spets i dess mitt? Vad kan denna form associeras med? Spontant anser jag att spetsen uppenbarligen kan liknas med en dåtida rund sköld med dess sköldbuckla. Med denna jämförelse blir fortsättningen av tolkningen spännande.

Det finns en mycket känd avbildning av Stilico (länk se nedan). Han var en framgångsrik ledare för den västromerska armen. Bland hans allierade trupper och motståndare finner vi olika grupper av bland annat goter. Under de återkommande krigen fanns goterna vid hans sida eller på motståndarnas sida. Stilico blev under slutet av 300-talet kejsare av Västrom. Han drog sig sen tillbaka till Ravenna i nordöstra Italien efter att ha blivit politiskt utmanövrerad och sedermera avrättad ca 408 e. kr. Därefter trycker de germanska trupper sig fram via alperna. Deras ledare Alaric tar sig snabbt ner mot Rom med sin arme som kan ha uppgått till 30 000 man. Denna gigantiska armé intar så småningom staden Rom som ödeläggs.

Stilicho – Stilicho – Wikipedia

Efter denna ”historiska utflykt” tar vi oss tillbaka till avbildningen av Stilicho. Han är avporträtterad med ena handen vilande på en sköld. När man studerar hans sköld så är det uppenbart att sköldbucklan är spetsig och facetterad. Om vi nu tittar tillbaka på det runda betselbeslagets spets som symbol för en sköldbuckla, så framträder en spännande tolkning. Beslaget från Finnestorp skulle alltså härröra från en beriden elitkrigare. En fantasifull tanke är att han kanske kan antas ha varit en av de tusentals krigare som stred tillsammans med eller mot Stilicho. Det innebär även att denna krigare har en utrustning som kan dateras till ca 400 e. Kr. Frågan är om hans hästutrustning har tillverkats i det dåtida Italien?

Centimeterstor – men med en spännande historia
I fyndmaterialet från Finnestorp finns många olika söljor (spännen). De flesta är tillverkade i gjuten brons. Oftast med en hög hantverksskicklighet. Mycket få är enkelt utformade och tillverkade av järn.
Nedan visas tre skilda varianter av minisöljor. De finns i många olika former beträffade söljornas bygel, torne och dess nitplatta. Här ser vi exempel på där de har gestalts i tre skilda utföranden. De har varit fästade på en läderrem med en nit eller flera nitar.

• 

• 

• 

Till nästa gång…

Ha det gott

Bengt Nordqvist

En presentation av ett urval av föremål från Offerplats Finnestorp
Det kan vara väldigt spännande att vara arkeolog.
Nu och här har jag en ambition att delge ge er denna fascination och upptäckarglädje. Jag kommer peka på en serie föremål från Finnestorp som tar oss ut på ”spännande intellektuella och fantasieggande kunskaps resor”

Föremålen och dess historia kommer peka både hit å dit. Det innebär omtumlande och i många fall tankeväckande tankar och presentationer.

Enbart guld som glänser

De föremål som vi har grävt fram är i många fall guldglänsande och mycket exklusivt utformade. Nedan ser vi ett av de praktfulla beslagen som kännetecknar flera av Offerplats Finnestorps exklusiva betsel (fig 1). Denna är utförd på det klassiska viset som kännetecknar de förnäma beslagen från denna plats. Längst dess kanter har de en matt och grå nyans. Det är en legering som benämns niello. I centrum på detta beslag finns samma matta yta. Partiet däremellan är förgylld och rikt ornamenterad. Där finns stämplade mönster i form av halvcirklar och begränsningslinjer i form av inpunsade, punktformade rader (fig 2). Allt utförd med en stämpelteknik som vi benämner Sösdalastil efter en fyndplats i norra Skåne. Beslagets yta är skadad på grund av flera yx- eller svärdshugg.

Sett från sidan är det uppenbart att det i beslagets mitt finns en framträdande spets. Den är tydlig och kraftfullt utformad. Den är även facetterad (fig 3). Spetsen har formen som en facetterad sköldbuckla. Det verkar som om att detta beslag utgör den naturliga länken för att ta oss vidare. Men låt oss återkomma till detta beslag lite senare.

För att komma vidare måste vi studera fynd som påträffats nere på kontinenten. På orten Unterseibenbrunn i Österrike, har påträffats en grav med rika fynd (se länk nedan). Denna innehöll beslag till exklusiva hästbetsel. När man studerar beslagen närmare har flera en spets i beslagets mitt. Dessa spetsar är tydligt facetterade. (se länk nedan). Återigen ser vi spåren efter en beriden elitkrigare med hans/hennes förgyllda betsel.

sosdala-untersiebenbrunn3.jpg (766×1024) (uw.edu.pl)

Ha det gott

/Bengt